Konflikten i Göteborgs hamn mellan arbetsgivaren APM Terminals och Svenska Hamnarbetareförbundet ägnades på onsdagskvällen ett i långa stycken utmärkt reportage i Uppdrag Granskning.
På ett hörn i reportaget skymtar Transportarbetareförbundet och berörs dess roll i konflikten. Men den helt avgörande frågan ställs aldrig: Vad skulle hända om APM Terminals skrev kollektivavtal med Hamnarbetareförbundet i stället för med Transport?
Kring denna fråga rör sig Uppdrag Granskning som katten kring het gröt. Stämningen byggs upp. När kommer frågan? När får vi veta? Men nej, frågan ställs aldrig. Varför? Var det en miss, ett förbiseende eller fanns det en tanke, en avsikt? Vilken i så fall?
Konflikten i Göteborgs hamn har många dimensioner och djupa rötter.
Svenska Hamnarbetareförbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 som en utbrytning ur Transportarbetareförbundet. Den akuta orsaken var att Transport ville bilda storavdelningar med anställda, utbildade ombudsmän.
De missnöjda hamnarbetarna ville behålla småskaligheten och ett mera direkt medlemsinflytande. I bakgrunden fanns också en politisk motsättning.
Transport är en del av LO och står nära Socialdemokraterna. Hamnarbetareförbundet har sin politiska anknytning längre vänsterut på den politiska skalan.
Sedan 1972 råder facklig revirkonflikt i Sveriges hamnar, särskilt i Göteborg. Transport har behållit rätten att teckna kollektivavtal för hela stuveribranschen. Hamnarbetarna får teckna hängavtal, i praktiken skriva under det avtal Transport förhandlat fram.
Hamnarbetareförbundets avdelning fyra, som organiserar majoriteten av hamnarbetarna i Göteborgs containerhamn, vill inte ha något hängavtal. Med motiveringen att de organiserar majoriteten av hamnarbetarna kräver de ett eget kollektivavtal på lika villkor med Transport.
För att sätta kraft bakom kravet utsätter de APM Terminals för strejker och övertidsblockader med resultat att kunderna flyr. Senast flyttade Atlantic Container Line till Antwerpen.
Det är lätt att som professorerna Dennis Töllborg och Mats Glavå i Uppdrag Granskning hantera konflikten som en enkel fråga om vem som har medlemsmajoriteten i Göteborgs containerhamn. Men så enkelt är det inte.
Kollektivavtalet är ett branschavtal för alla Sveriges hamnar. Hamnarbetare i små hamnar har samma kollektivavtal som hamnarbetare i stora hamnar. Ett eget avtal i Göteborgs containerhamn skulle förvisso vara till stor fördel för Hamnfyran. De sitter på en skattkista.
Men att överlämna nyckeln till Sveriges viktigaste export- och importhamn till ett litet fristående fackförbund är inte nödvändigtvis till fördel för Sverige, svensk ekonomi och svenska jobb.
Men åter till frågan. Vad händer om APM Terminals accepterar majoritetsprincipen och skriver kollektivavtal med Hamnarbetareförbundet i stället för med Transport? Eftersom frågan inte ställs vet vi inte.
Men en välgrundad gissning är att då får APM Terminals problem med stora Transport och LO i stället för med lilla Hamnarbetareförbundet. Hur APM Terminals än vänder sig har de ändan bak och svansen i kläm.
Detta är hamnkonfliktens smärtpunkt. Varför undvek Uppdrag Granskning att röra vid den?
