Häromdagen nappade jag på en annorlunda Facebook-uppmaning. Nej tänker du nu, inte en text om Facebook igen. Men, lugn bara lugn, det finns ett större sammanhang så fortsätt läs.
Genom en kollegas statusuppdatering fick jag möjlighet att göra en god gärning. Och faktiskt inte bara en, utan fem. Genom att skriva ”Jag är med”, lovade hon att överraska mig någon gång under året.
Och jag skickade statusuppdateringen vidare. En uppmaning om initiativet pay-it-forward. De första fem personerna som sedan kommenterade min sida, kommer i sin tur att få en överraskning av mig någon gång under 2015. Så enkelt och ändå så stort.
Mycket kan sägas om Facebook. Men det är ändå ett tidsdokument. Efter attacken mot den franska tidningen Charlie Hebdo har mitt Facebook-flöde varit fyllt av sorg, bestörtning och oro.
Sociala medier har fyllts med stöd och hyllningar och där hashtags som #jesuischarlie och #charliehebdo visar på människors engagemang. Alla vill göra gott, visa medkänsla och ta ställning.
Med sociala medier har det blivit lätt att visa vad man tycker. Genom en knapptryckning tar man ställning för eller emot något. ”Ha, vad betyder väl en knapptryckning,” fnyser kritikerna. Precis som det är fint att tycka att reklam är fult, har engagemang på Facebook inte något högt värde.
Men bara för att en knapptryckning är enkel betyder det inte att den är banal eller värdelös.
Tag som exempel ALS Ice Bucket Challenge som under förra sommaren fick mängder av människor över hela världen att frivilligt hälla isvatten över huvudet.
Syftet var att öka kunskapen om sjukdomen ALS och samla in pengar till hjärnforskning. Tack vare kändisar som Bill Gates & co fick utmaningen viral spridning och stora summor donerades.
Utan sociala medier hade nog ingen människa frivilligt filmats hällande kallt vatten över huvudet, och skickat utmaningen vidare. Och i förlängningen hade ALS-forskningen haft mindre resurser.
Idag lever de flesta av oss i två världar, en analog och en digital. Att ishinkarna fick så stort genomslag, berodde kanske på att de två världarna möttes?
Generellt har handlingar på sociala medier lägre status. Ett ”like” har eller ges ofta inte mycket värde. Beror det på att knapptryckningen som handlingen är så enkel?
I så fall, med samma logik, är en öppnad hissdörr för en äldre granne eller ett leende mot expediten på ICA inte mycket värt. Det är ju så enkelt att göra och har ingen betydelse? Men det tycker vi väl inte, eller?
Hur var det nu med uppmaningen på Facebook om goda gärningar?
Jag blev så glad över inbjudan när den dök upp i mitt flöde. En vanlig kväll hemma i soffan fick plötsligt en speciell lyster. Nu ser jag verkligen fram emot att få överraska fem personer under året som kommer.
Se, så lätt det goda sprids mellan våra olika världar. Från det digitala fulrummet och ut i den verkliga världen där människor möts. Kanske är det dags att sluta dela upp gärningar i fint och fult?
För om snus är snus, om än i gyllene doser, så tycker jag att en god gärning skall ha sitt rättmätiga värde – även om den utförs digitalt.
Det är dags att vi ger engagemang på sociala medier sitt rättmätiga värde och gillande.