Vi har inte blivit välfärdsföretagare för att stoppa vinst i ”privata klänningsfickor” – vi försöker göra nytta för dem som behöver förskola, vård och omsorg. Men varken 70-talets Grupp 8-kvinnor eller LO tycker att företagare inom välfärden ska ges samma förutsättningar som andra. Varför får välfärdens byggherrar gå med vinst, men inte de kvinnor som driver och ansvarar för själva verksamheten? undrar Välfärdens Grupp 8.
Grupp 8-kvinnorna från 1970-talet kritiserar vår stridsfråga, att företagande som kan gå med vinst inte ska få vara ett manligt privilegium. Tonen är bitvis hård i deras artikel på SVT Debatt – påståendet att vinsten går ned i ”privata klänningsfickor” hade vi inte förväntat oss från medsystrar.
Fram till kvinnors inträde på arbetsmarknaden under 1970-talet, utförde kvinnor under lång tid oavlönat arbete med att ta hand om familjen och i övrigt vara behjälpliga på alla vis.
Inget har förändrats av sig självt, ingen seger har varit gratis. Det vet förstås Grupp 8, som förtjänar stor respekt för den kamp de förde. Men nu handlar det om rätten till företagande. Vi tycker inte att majoriteten kvinnor idag ska nöja sig med att vara hänvisade till jobb inom en monopoliserad offentlig sektor.
”Don’t criticize what you can’t understand” sjöng Bob Dylan i sin klassiska låt The Times They Are A- Changin’ från 1963. Och visst förändras tiderna, liksom innehållet i kampen för lika villkor. Vår vardag består i att göra nytta och skillnad för de människor som behöver förskola, vård och omsorg. För att vi ska kunna fortsätta med det, måste verksamheten gå runt ekonomiskt – och vi kan inte heller leva med det ständiga hotet om politiskt beslutad nedläggning.
Vinst i välfärden är inget nytt. Även på 1970-talet gjordes det vinst på till exempel byggandet av förskolor och äldreboenden. Varför är det accepterat att byggherrarna går med vinst, men inte de som driver och ansvarar för själva verksamheten? Debatten om vinst i välfärden är fylld av missuppfattningar, och vi skulle gärna träffa Grupp 8 för att öka förståelsen för hur vi jobbar.
LO vill påtvinga oss välfärdsföretagare en annan och sämre bolagsform än den som gäller för andra företag som utför offentligt finansierade tjänster. ”Vi vill bara skydda er” skriver två LO-företrädare i en replik, också den på SVT Debatt. Billig härskarteknik utövas numera sällan, men på LO har tydligen klockorna stannat.
Det är vår rättighet att driva företag. Som företagare är det vår skyldighet att se till att vi och våra medarbetare trivs, utvecklas och gör ett gott arbete. Allt vi begär är samma förutsättningar som andra företagare. Vår ambition är att förbättra människors liv när de behöver hjälp och stöd. Vi har sett inifrån hur monopol skapar ineffektivitet, frustration och slöseri med skattepengar, och vi är glada och stolta över att kunna göra skillnad.
För det borde vi förtjäna respekt och stöd.