Gudrun Schyman Foto: Pontus Lundahl / Henrik Montgomery TT
Debattinlägg

”Fortsättningen på #metoo stavas politik”

Opinion ·

”Män utövar makt på kvinnors bekostnad. Ingen kan längre förneka. Ingen kan komma och påstå att #metoo inte gäller här, hos mig, på min arbetsplats, i vår organisation. Det gäller överallt”, skriver Gudrun Schyman (Fi).

Om debattören

Gudrun Schyman
Partiledare, Feministiskt initiativ

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I kvällens Opinion live diskuteras #metoo. Vad betyder kampanjen och hur blir fortsättningen? Jag tror inte vi sett slutet ännu. Häromdagen skrev 4627 kvinnor i byggnadsbranschen, från arkitekter till plattsättare, under uppropet #sistaspikenikistan.

Cirka 200 kvinnor vittnar om trakasserier och övergrepp som skett ibland helt öppet på arbetsplatserna. Samtidigt berättar universitetsanställda att kvinnor lämnar sina jobb medan förövare får fortsätta.

Under talande hashtaggar strömmar berättelser från samhällets alla hörn:

#visjungerut #närmusikentystnar #KillTheKing

#tystnadtagning #medvilkenrätt  #tystiklassen

#teknisktfel, #politikeruppropet, #vikokaröver

 #nustickerdettill, #metoovoo,  #tystdansa

 #stopplikt, #imaktenskorridorer, #inteförhandlingsbart

#deadline, #timeout, #orosanmälan,

#rackupphanden,  #banaväg, #taggarnautåt

#påvåravillkor, #akademetoo, #vardeljus

#utantystnadsplikt, #felfil, #vardeljus

#larmetgår, #spikenikistan, #utanskyddsnät

LÄS MER: #metoo samlar snart alla branscher i Sverige – här är listan

De olika berättelserna visar alla på samma sak – det finns ett tydligt samhälleligt mönster och det handlar om MAKT. Makt är inte fritt svävande. Makt är alltid en relation. Har någon mer makt är det på bekostnad av att någon får mindre.

Män utövar makt på kvinnors bekostnad. Ingen kan längre förneka. Ingen kan komma och påstå att #metoo gäller inte här, hos mig, på min arbetsplats, i vår organisation. Det gäller överallt.

I förskolan, i skolan, i byggsektorn, inom vården och omsorgen, inom rättsväsendet, inom idrotten, i facket och i politiken, inom kulturvärlden och inom den akademiska sfären. Överallt finns ett maktmönster som underordnar och förminskar kvinnor.

Det tar sig uttryck i allt från verbala hot, oönskad beröring, till kriminella övergrepp. Ingen kan slingra sig och tala om att kvinnor måste tåla lite, ha skinn på näsan eller att det bara handlar om hysteriska kärringar som saknar humor.

Eller som journalisten Staffan Heimerson, som också är med i kvällens program, påstår att det är ”drullputteri det här handlar om” och att

”medievärldens män och kvinnor inte ska arbeta i samma byggnader och framför allt inte sammanföras på personalfester, det går ju inte. Om vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation”. (Ur en intervju i tidningen Resumé).

Den tiden då detta skulle tas på allvar är passerad. Nu måste istället den tiden komma då vi utökar synfältet. Den maktstruktur som #metoo visat upp finns nämligen inom fler områden.

LÄS MER: Jennifer Wegerup: Knäckt av kolleger – så skapas kulturen som kränker kvinnor

Den finns i alla våra relationer, den påverkar våra val och den begränsar våra möjligheter. Nu är alltså tiden inne för att med genusglasögonen på näsan avtäcka fler områden.

Ta arbetsmarknaden. Där finns inte bara sexuella trakasserier utan det gäller också anställningstrygghet, rätt till heltid, arbetstidsförkortning, löner och pensioner.

LO-gruppens kvinnor har lägst löner, flest otrygga anställningar, ofrivillig deltid och sämst arbetsmiljö. Samma mönster går igen i TCO-gruppen och samma mönster i SACO-gruppen. Kvinnor är underst.

Det är skillnaden mellan vården och verkstaden, mellan service jobb som ICA och IT, mellan akademikerjobb som socionom och ekonom. I slutändan får kvinnor lägre pension.

Hundratusentals kvinnor blir idag fattigpensionärer med en ekonomi som är sämre än studenternas. Självklart finns genuskontraktet med i lönebildningen.

Hur skulle den kunna stå fri från patriarkalt tänkande när bevisligen samma patriarkala normer finns inom de organisationer som utgör arbetsmarknadens parter?

Vi kan gå vidare och titta på representationen inom näringslivet, där det fortfarande finns fler Anders i styrelserna än kvinnor. Vi kan se på obalansen i ansvar för föräldraskap och obetalt arbete hemma. Allt hänger ihop.

Vi måste belysa samband och sammanhang. Fler måste förstå att vi har allvarliga strukturella problem i samhället och de måste vi lösa med strukturella åtgårder.

Det handlar om sociala reformer, skärpt lagstiftning och omfördelning av pengar och makt.

Det betyder att fortsättningen på #metoo stavas politik. Feministisk politik.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.