Väckelsemöte i Livets Ord 1985. Foto: Jack Mikrut/FLT-PICA
Debattinlägg

”Dags att be om ursäkt till de som farit illa i Livets Ord”

Religion ·

”Fundera över hur ni skulle kunna be alla dessa människor om ursäkt på ett mer strukturerat sätt än som en bisats i en artikel där man främst beklagar sig över hur illa omvärlden behandlat en”, skriver Håkan Järvå.

Om debattören

Håkan Järvå
Leg psykolog, avhoppad scientolog

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Joakim Lundqvist, pastor i Livets Ord, skriver i affekt på SVT Opinion och vädjar till media att sluta sektstämpla Livets Ord. Han ber också halvt om halvt alla före detta medlemmar som råkat illa ut om ursäkt och erkänner att det kan ha förekommit försumlighet och felaktigt bemötande.

När det gäller sektstämpeln så är det inte så enkelt som att man kan gå till Nationalencyklopedin och i två meningar få förklarat för sig vad en sekt är.

Det är ett problematiskt begrepp, det ska erkännas, och beroende på vem man frågar så kommer man att få lite olika svar.

Jag företräder ett psykologiskt perspektiv på sektbegreppet och utifrån det perspektivet så är det utan tvekan så att Livets Ord åtminstone tidigare varit det som man populärt kallar en sekt.

Det handlar om hur organisationen är strukturerad, hur toppstyrd den är och hur man handskas med extern och intern kritik. Är det till exempel tillåtet att kritisera ledningen utan att bli stigmatiserad eller utfryst?

På alla dessa punkter har Livets Ord tidigare utmärkt sig. De har varit en extremt toppstyrd organisation och före detta medlemmar vittnar om utfrysning och andra psykiska övergrepp.

Det finns även människor som hoppat av för inte så länge sedan som vittnar om att organisationen inte förändrats särskilt mycket, men det finns också tecken på att en förändring kan ha skett.

Jag kan inte säga om Livets Ord av idag är en sekt eller inte, men tycker inte heller att det är det viktiga i sammanhanget.

Det viktiga är att det finns människor som farit illa av den behandling de utsatts för i Livets Ord, vilket Joakim Lundqvist och även Ulf Ekman erkänner.

Joakim Lundqvist ber i artikeln om ursäkt från djupet av sitt hjärta och säger sig vilja dra lärdom av rörelsens tillkortakommanden.

Men ingenstans i texten skriver han vilken lärdom han dragit av den felaktiga behandling och försumlighet som organisationen utsatt medlemmar för.

Han skriver också att en rörelse i dess pionjärfas är långtifrån perfekt och att mognad kommer med tiden. Det stämmer, men om rörelsen vill ta ett steg till mognad och göra omvändelse i frågan måste man göra upp med de misstag som begåtts.

Det är sådana handlingar som visar på mognad, inte att beklaga sig i media över att andra är dumma mot en.

Ett första sådant steg vore att fundera över hur ni skulle kunna be alla dessa människor om ursäkt på ett mer strukturerat sätt än som en bisats i en artikel där man främst beklagar sig över hur illa omvärlden behandlat en.

Fundera också över hur ni ska kunna dra lärdom av de före detta medlemmarnas berättelser.

Varför inte bjuda in dem till ett möte för att för det första be dem om ursäkt och sedan verkligen lyssna till vad de har att säga och försöka förstå vad det är för strukturer inom organisationen som orsakat detta.

År 2000 upphävde Katolska Kyrkan inkvisitionens dom mot Galileo Galilei som hade haft mage att påstå att jorden inte var universums medelpunkt.

Gör inte som Katolska kyrkan och vänta närmare 400 år med att be om ursäkt.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.