Det som häktet i Huddinge behöver är just det som slogs fast i utredningen efter mordet på Karen Gebreab, nämligen att följa de säkerhetsrutiner som finns. Det som krävs är ett konstant närvarande säkerhetstänk och att säkerhetsrutiner undantagslöst följs. Istället börjar säkerhetschefen Christer Isaksson tala i medierna om att ”man måste ta hänsyn till att det ibland krävs ren muskelstyrka”. Något som överhuvudtaget inte att har täckning i utredningen, skriver juristen Gina Sharro.
Den enskilt mest tragiska incidenten i modern svensk kriminalvård – mordet på kriminalvårdaren Karen Gebreab har nu utretts. I dagarna kom kriminalvårdens egen utredning som svarade på hur mordet på Karen Gebreab kunde ske. Slutsatsen var att det berodde ytterst på allvarligt bristande säkerhetsrutiner och främst på att kriminalvårdaren lämnades ensam att sköta den mordmisstänkta intagne.
Veckan före dödsmisshandeln på kriminalvårdaren Karen Gebreab hade den mordmisstänkte attackerat en manlig kriminalvårdare och flyttades därför till säkerhetshäktet i Huddinge. Under loppet av några dagar går han återigen till attack mot en kriminalvårdare. Denna gång får attacken en dödlig utgång. Det skedde när den mordmisstänkte eskorterades av två kriminalvårdare till rastgården. Där togs han emot av kriminalvårdaren Karen Gebreab. Hon var vid tillfället ensam med den mordmisstänkte trots att det var helt emot reglerna. Den mordmisstänkte går plötsligt och helt oprovocerat till attack mot Karen Gebreab. På 2 sekunder hinner en kvinnlig kriminalvårdare uppmärksamma attacken och larmar direkt. Hon tar med sig en batong och är på plats på 14 sekunder. Hon slår då mot den mordmisstänkte och träffar men blir då av med sin batong. Hon tvingas då ta skydd. Inom loppet av 1 minut och 16 sekunder hinner en kriminalvårdare fram till platsen. Den manliga kriminalvårdaren håller sig på avstånd och skriker åt den mordmisstänkte, som omgående väljer att lägga sig ner på golvet. Gripandet av den mordmisstänkte skedde helt utan motstånd. Kriminalvårdaren Karen Gebreab avled trots upplivningsförsök.
Den ansvarige utredaren Christer Isaksson som är kriminalvårdens säkerhetschef och säkerhetsinspektören Mattias Johansson slår fast i utredningen att mordet på kriminalvårdaren inte skulle ha kunnat inträffa om de ansvariga på Huddingehäktet hade följt de mest grundläggande säkerhetsåtgärder. Dels skulle informationen om den mordmisstänktes våldsbenägenhet har vidarebefordrats till berörd personal, dels skulle den mordmisstänktes alltid ha varit åtföljd av två kriminalvårdare vart än han befann sig i häktet. Dessa mycket enkla instruktioner om säkerhetsåtgärder gav de ansvariga ändå inte de berörda kriminalvårdarna.
Säkerhetschefen Christer Isaksson har efter utredningen fått redogöra för orsakerna till dödsmisshandeln. I Dagens Nyheter torsdag den 17 november 2011 uppgav Christer Isaksson till journalisten Jonas Fredén att anstaltens ansvariga har brustit i att följa den riskbedömning som de hade gjort.” Ytterligare en kriminalvårdare skulle ha varit på plats med Karen Gebreab men den personen var inte där”. Denna omständighet är något som stämmer överens med det utredningen fastställde som orsak. Christer Isaksson förklarar vidare att ” man måste ta hänsyn till att det ibland krävs ren muskelstyrka. Det går inte att sitta och säga att det är diskriminerande, vilket är en attityd som vi har mött”. Detta går överhuvudtaget inte att hitta i utredningen.
Uttalandet kan vid första anblicken tyckas vara rätt så oskyldigt och kanske till och med rimligt- att det ibland krävs muskelstyrka i miljöer med överhängande risk för våldsangrepp på personal. Om det ändå vore så enkelt. Uttalandet är istället häpnadsväckande och besvärande ur flera hänseenden. I den omfattande och detaljerade utredningen går det inte att hitta någonstans där fysisk styrka nämns som en bidragande orsak till att dödsmisshandeln kunde ske eller kunde förhindras. Fysisk styrka berörs inte ens som en potentiellt viktig faktor att ta hänsyn till i incidenten. Inte heller är den fysiska faktorn med bland de 13 stycken förslagsåtgärder som utredarna lämnade i utredningen. Det finns därför inget stöd för Christer Isakssons påstående om att orsaken till dödsmisshandeln kan förklaras med att ”det ibland behövs ren muskelstyrka” eller ens kan vara en faktor i sammanhanget. Istället är ”ett ökat fokus på begreppet rätt personal på rätt plats” som utredarna tar fasta på. ”Med det menar vi att den person som är bäst lämpad, utbildad, övad och utrustad för att utföra en viss typ av arbetsuppgifter tilldelas denna arbetsuppgift”. Det står inte ”har fysisk styrka” eller ”har den fysiska förutsättningen som rimligen kan krävas i tjänsten”.
Om man under en utredning av en så allvarlig incident med dödlig utgång kommer fram till att fysisk styrka var en viktig omständighet, så är det inte bara utredarnas skyldighet att upplysa om det utan även lämna förslag på åtgärder i saken. Däremot talade Christer Isaksson om det för Dagens Nyheters journalist. Frågan blir då om utredarna har undanhållit denna information och i så fall varför? Utredarna har att besvara den frågan. Ledning kan däremot hämtas av Christer Isakssons svar till Dagens Nyheter. Han upplyste journalisten om att de har mött en attityd från sådana som bara sitter och säger att det är diskriminerande när man tar upp att ”det ibland behövs ren muskelstyrka”. Det är en förbryllande och absurd kommentar. Vill Christer Isaksson få oss att tro att folk ropar diskriminering när krav på fysisk styrka krävs av de kvinnor och män som tjänstgör i en miljö där de dagligen riskerar att bli fysiskt attackerade? Det är knappast troligt.
Däremot råder det inga tvivel om att säkerhetschefen tillika ansvariga utredaren Christer Isakssons uttalande om ”ren muskelstyrka” tillskrivs det manliga könet, och inte bara är fråga om något krav på bättre fysisk styrka som både män och kvinnor inom kriminalvården ska ha. För det är naturligtvis inget diskriminerande i det. Att Christer Isakssons uttalande och inställning är diskriminerande framstår som en klarhet. Det tycks bara vara oklart för Christer Isaksson. Men han har en skyldighet att känna till att det enligt svensk lag är förbjudet med diskriminering. Diskrimineringen kan vara direkt eller indirekt och strukturell som innebär inbyggda fenomen i samhällets sätt att fungera. Den förekommer allmänt och betraktas som normalt. Det är det Christer Isaksson medverkar till. Det är allvarligt nog.
Men det kanske mest alarmerande med säkerhetschefen Christer Isakssons uttalande är att han inte verkar ha beaktat effekten, och den inverkan hans uttalande har på de som var direkt inblandade i incidenten. Den kriminalvårdare som misshandlades till döds var en kvinna. Den kriminalvårdare som riskerade livet med att först ingripa var en kvinna. Kriminalvårdaren Karen Gebreab hade alltså behövt ”ren muskelstyrka” för att inte mista livet. Den kvinnliga kriminalvårdaren som inom 2 sekunder larmade, och inom 14 sekunder var framme och ingrep saknade också ”ren muskelstyrka” för att kunna rädda sin kollega från döden. Effekten av uttalandet är förstås att lägga skuld på den man tar för givet inte var fysiskt stark nog. Effekten av uttalandet är även att skuldbelägga den som inte lyckas rädda någon från döden, för att denne inte var stark nog. Men är det verkligen muskelstyrka som hade behövts? Jag undrar i så fall hur mycket styrka de kvinnliga kriminalvårdarna hade i jämförelse med sina manliga kollegor som arbetade den dagen. Jag undrar också hur mycket muskelstyrka det är som ”ibland behövs ”. Jag undrar dessutom varför utredarna inte tog fasta på att ”ren muskelstyrka” är något som en kriminalvårdare och de ansvariga måste bejaka i sådan tjänst. Jo, av den självklara anledningen att fysisk styrka är något som är det sista som är av vikt när man arbetar som kriminalvårdare. Det är också det sista, om ens någonsin, som krävs för att en incident som en dödsmisshandel ska undvikas.
Det som behövs är just det som slogs fast i utredningen, nämligen att följa de säkerhetsrutiner som finns. Detta är något som jag av erfarenhet väl känner till från tiden då jag arbetade som kriminalvårdare på säkerhetsanstalten Kirseberg i Malmö. Jag vet bara inte varifrån Christer Isaksson får påståendet om att ”ren muskelstyrka” behövs. Det som krävs är ett konstant närvarande säkerhetstänk och att säkerhetsrutiner undantagslöst följs.
Om muskelstyrka skulle komma att behövas finns det inget som säger att utgången blir annorlunda ifall det är en kvinna eller en man som befinner sig under ett angrepp. Inte heller om muskelstyrka överhuvudtaget behövs i situationen. Det är enbart ett slaviskt följande av säkerhetsrutiner som säkerställer att kriminalvårdarna ute på arbetsplatserna aldrig behöver hamna i en så utsatt situation som att de misshandlas till döds.