För snart tre månader sedan, i början av september, blev bilden av den döda pojken på en strand i Turkiet en väckarklocka i den svenska debatten.
Fler röster än på länge ropade att vi ska hjälpa fler, rädda de som drunknar och stå upp för rätten till asyl. Frivilliga strömmade till frivilligorganisationerna och många ville vara med och hjälpa.
I tisdags kom beskedet att regeringen vill införa åtgärder med syftet att kraftigt minska antalet asylsökande och beviljade uppehållstillstånd i Sverige.
Vi ser en omsvängning i debatten som talar om att vi inte har plats, inte har råd, inte kan ta allt ansvar.
Kan det vara dags att stanna upp? Stämma av? Behålla perspektiven?
Kan vi behålla perspektivet?
60 miljoner människor är fortfarande på flykt från sina hem idag. Behovet av skydd är enormt. De allra flesta av de 60 miljonerna är internflyktingar eller har flytt till grannländer. 280 000 av de 60 miljonerna har kommit till Europa.
Det är en liten, liten del.
Kan vi behålla perspektivet? I november skriver flera svenska tidningar att 75 miljarder kronor köper vi julklappar för i år.
Kostnaderna för migration och integration är budgeterade till 60 miljarder för 2016. OECD meddelar också att svensk ekonomi går som på räls och spår en god ekonomisk tillväxt i Sverige de närmaste åren.
Kan vi behålla perspektivet?
Barnen på flykt är de mest utsatta. Alla barn har rätt att skyddas från krig. Alla barn har rätt till liv, till överlevnad, till utveckling och till ett hem.
Ungefär 30 miljoner barn är på flykt idag. Vi går mot vinter och kyla. Det blir allt farligare att ta sig över Medelhavet.
Mottagandet i Europa fungerar inte. Människor på flykt får varken tak över huvudet, mat eller vatten.
Regeringens förslag med tillfälliga uppehållstillstånd och i praktiken avsaknad av rätt till familjeåterförening ökar ohälsan hos barn och unga på flykt och i väntan på asylbesked.
För de alternativt skyddsbehövande, en stor grupp där många är syrier, innebär förslaget att de inte omfattas av familjeåterförening i Sverige. Det leder till att fler föräldrar tar med sig sina barn ut på Medelhavet. De vill inte riskera att aldrig återse sina familjemedlemmar.
Barnen är de som drabbas hårdast av de nya förslagen.
Förutom tillfälliga uppehållstillstånd och stopp för familjeåterförening så slår även de utökade id-kontrollerna hårdast mot de barn som ensamma kommer till Sverige, då de flesta av dem saknar id-handlingar och därför inte ges möjlighet att söka skydd i Sverige.
Regeringen föreslår även att medicinska åldersbedömningar ska börja användas, något som redan förkastats av både forskare och läkare.
Kort sagt betyder alltså regeringens förslag att fler barn kommer att få leva i ovisshet tack vare de tillfälliga uppehållstillstånden. Fler barn kommer inte att kunna återförenas med sina föräldrar och fler barn kommer att berövas möjligheten att söka asyl.
Har vi verkligen nått den gräns där vi som samhälle ska behöva ta till sådana åtgärder? Sverige, Europa och världen kan och måste göra mer.
Det kommer att kosta pengar och det kommer att krävas engagemang. Men det kostar att leva mänskliga rättigheter. Asylrätten är en sådan, alla människor har rätt att söka asyl.
Svenska politiker kan inte gömma sig bakom andra EU-länders oförmåga att upprätthålla asylrätten och bör inte delta i den tävling i omoraliskt förfarande som nu äger rum i Europa.
Vill vi vara de som knöt näven i fickan? Eller vill vi vara de som gjorde något?
Stå upp för människovärdet och respektera den humanitära kris som flyende människor befinner sig i.
Nu behöver vi behålla perspektivet.