Vänster, utanför köpcentret Herman i Kuopio (våldsdådet skedde i Savolax yrkesinstituts lokaler i köpcentret). Höger, Sofia Wikman, lektor i kriminologi vid Högskolan i Gävle. Foto: Vesa Moilanen och Olivia Age
Debattinlägg

Om skolattacken i Finland: ”Hårdare tag i skolan, ger oönskad effekt”

Publicerad

”Forskning om att förebygga våld i skolan handlar om enkla saker, som att värna relationer och se till att både du själv och andra mår bra. Det finns enligt forskningen stöd för att ett systematiskt arbetsmiljöarbete i vardagen kan förebygga våld”, skriver Sofia Wikman.

Om debattören

Sofia Wikman
Lektor i kriminologi vid Högskolan i Gävle

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Efter gårdagens dåd i Kuopio, Finland, kommer röster att höjas om att införa mer kontroll och övervakning i skolan. Avsky kommer att uttryckas, ogillanden markeras och nya förbud diskuteras. Några kommer att föreslå att vi ska lära oss hur de gör i USA.

Det vi måste göra efter ett trauma är: att få sörja på olika plan, tillsammans och var för sig.  Och sedan förstå. Att förstå är inte samma sak som att förlåta.  

Enligt Sidney Dekker, professor i säkerhetsvetenskap, väcks fyra behov vid sådana händelser.  

Det första behovet är epistemologiskt, som betyder att vi får kunskap om händelsen, oftast ytligt via media. Först långt senare – om någonsin, kan vi bilda oss en förklaring till den egentliga motivbilden.  

Det andra behovet är förebyggande: det blir viktigt att ta reda på hur vi kan skydda oss och hindra att något liknande händer igen.  Här tenderar vi att vilja uppgradera det befintliga genom till exempel mer kontroll och straff. 

Det tredje behovet är ett moraliskt ställningstagande: att tydligt markera avstånd från att det här eländet inte är ok – för oss.   

Det fjärde och sista behovet är kopplat till existentiella funderingar. Här försöker vi skapa mening av det meningslösa våldet för att stå ut och hantera det lidandet som uppstår i kölvattnet.  

För att distansera oss från smärta uppkommer också ett behov av att markera skillnad – det hände inte här hos oss - utan hos andra, de som inte gör som vi.   

Men det kan hända hos oss också. Särskilt om vi försöker skydda oss och slutar leva. För där i ligger lösningen och problemets paradox.   

Förra året åkte jag till skolan Marjory Stoneman Douglas i Parkland, Florida, en månad efter den tragiska skolskjutningen med 17 dödsoffer.

På den välbärgade skolan stod säkerheten hög i kurs och man hade haft allehanda övningar som till exempel ”Active Shooter Drill” sedan år 1992.   

Det var därför skytten tryckte på brandlarmet. Han visste exakt vad som skulle hända då och utnyttjade det. Den beväpnade vakten som stod stationerad utanför flydde när han hörde de första skotten.

I Sverige byggdes skolan i Trollhättan just med tanke på att förebygga liknande händelser. Men även där fungerade inte det planerade skyddet. Att många vid gårdagens dåd associerade till Trollhättan, visar att särskilt bilder har en förmåga att etsa sig fast. Länge.  

Forskning om att förebygga våld i skolan handlar om enkla saker, som att värna relationer och se till att både du själv och andra mår bra. Att fråga hur någon mår är inte bara en väluppfostrad eller en trevlig gest. Är du genuint intresserad av svaret är det även en sorts underrättelse som inte ska underskattas ur säkerhetssynpunkt.

Inom traumaforskning har man sett mycket goda resultat genom det enkla skiftet från att flytta fokus från ”vad det är för fel på dig” till ”vad är det som har hänt”?

Våld handlar så ofta om brustna relationer, avvisande, svek, känslan av att inte höra till och meningslöshet. Medan mening skapas av samhörighet.

Dart Center for Journalism and Trauma i USA rekommenderar att nyhetsrapportering om skolskjutningar bör undvika att förenkla komplexa skeenden och att leta syndabockar och utlösande faktorer.

Dart uppmanar också till försiktighet när det gäller bilder och detaljer kring gärningspersonen och påstådda motiv och manifest.  

En del forskare specialiserade på trauma föreslår att man bör anonymisera gärningspersonerna för att undvika att bilder sprids och blir ikoniska.   

Det finns enligt forskningen stöd för att ett systematiskt arbetsmiljöarbete i vardagen kan förebygga våld och det är vi duktiga på i Sverige.

Vi kan alltså fortsätta vara, relativt sett, lyckligt förskonade från grövre våld i skolan i Sverige, men då måste vi fortsätta våga vara sårbara och ge skolan mer förutsättningar att reagera innan våldet uppstår.   

Skolans personal måste hinna prata med varandra under arbetsdagen, om saker som är jobbiga och om Nilla Fischer eller melodifestivalen.   

Det svenska konceptet fikapaus är inte bara en institution utan också en viktig källa till underrättelser om vad som är avvikande och normalt under dagen.  

Det är därför viktigt som arbetsgivare att inse att ingen utbildning i bemötande någonsin kommer att vara effektiv om skolan saknar förutsättningar att ge ett bra bemötande i form av tillräckligt med tid och personal, funktionell arbetsmiljö och kunskap.

Ett tips är därför att se en investering i arbetsmiljön som en investering i säkerhet. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.