Jag gillar hårdrock. Det är jag ingalunda ensam om.
Jag vet inte om det finns någon vettig undersökning av hur många vi är i landet som bekänner oss till denna musikgenre, men det måste ju finnas en anledning till att av alla festivaler som nationen drabbas av varje sommar så är det Sweden Rock som lever och frodas.
Jag minns mitt åttiotal, då SVT sände saker som Luciarock och Maratonrock (gärna från Westfalenhallen i Dortmund, en klassisk hårdrocksarena).
Rakt i ansiktet på opinionens spjutspets, den kristne programledaren Siewert Öholm, som fritt och oemotsagd i public service i åratal tilläts hävda att vissa hårdrocksband var satanister och skulle förstöra en hel generation.
Till och med Sveriges Radio P3 hade nån hårdrockstimme och kan även idag plötsligt blixtra till sporadiskt bland allt hiphop och rap och R&B. Radions P4 verkar dock tyvärr vara en helt förlorad kanal.
Detsamma gäller SVT:s alla kanaler.
Public Service har ett ansvar och ett uppdrag när det gäller att spegla samhället och dess invånare. Ingen kan ens med den bästa vilja i världen påstå att de tar detta ansvar ur, exempelvis, hårdrockshänseende.
Jag har dagens spellistor för P4 Stockholm och P4 Kronoberg framför mig nu, och det är miserabel läsning.
Bland alla Zara Larssons, Måns Zelmerlöwar, Justin Biebisar och Aviciisar ser jag en ensam Kiss, en isolerad Billy Idol och en övergiven Van Halen. Det är allt.
Därför startade jag idag kampanjen #hardrocksuppropet. Klockan 20.00 ikväll tänker vi markera vårt missnöje.
Det är många som hittills uttryckt sitt stöd för kampanjen och har låtit både SVT och Sveriges Radio få veta det.
Jag skulle kunna vräka ur mig mossiga slogans av typen ”Vi kräver bara rättvisa” här, men det är ju uppenbart.
Jag har inget emot dessa Zara Larssons och så vidare, men jag har något emot att en hel musikgenre ignoreras fullständigt av kanaler jag är med och betalar för.
Precis som volym- eller avknappen fungerar för mig när Avicii eller Glenn Miller drabbar mig så fungerar den för inbitna syntare eller jazzare när Iron Maiden eller Rammstein drabbar dem.
Ni måste skärpa er, public service. Ni har allt att vinna och inget att förlora på att släppa er oro och rädsla för att skrämma ihjäl någon lyssnare.
Svenska musikälskare är ett tåligt släkte som står pall för annat än det som ligger dem närmast om hjärtat.
Ni sände jazzprogrammet Smoke Rings varje vecka i trehundra år. Trackslistan i femhundra år.
Var är Hårdrockstimmen? Var är Husgudstjänst med Judas Priest? Rocktuellt?