Kan den kontroversiella webbsajten Lexbase bli en av lösningarna på kvinnovrålet i kampanjen #metoo i Sverige? En kampanj där tusentals kvinnor, unga som gamla, vittnat om det utbredda sexuella våldet och trakasserierna.

Brottsförebyggande rådet säger att 97% av de som misstänks för sexualbrott är män (år 2016).

Totalt misstänktes 1 840 personer för våldtäkt mot kvinnor år 2016, och 1 189 sexualbrott lagfördes under samma år.

Vilka dessa män är finns att läsa på webbsajten Lexbase.

Under en tioårsperiod har företaget samlat in offentliga handlingar från Sveriges alla domstolar. De helt lagliga offentliga handlingarna publiceras på sajten i originalskick.

I till exempel brottmål framkommer vilken typ av brott det rör sig om, var brottet utfördes, vilket straff det blev, adresser samt vilka försvarare och åklagare som varit engagerade i det aktuella ärendet.

Vittnen, brottsoffer och personer under 18 år går däremot inte att söka på i den här databasen.

Vem som helst kan för en billig penning bli medlem på sajten.

Det innebär att om en kvinna träffar en okänd man, på en dejtingsajt, i en bar eller någon annanstans kan hon gå in i databasen och kolla om mannen ifråga är dömd för exempelvis sexualbrott.

Kanske hade Lotta Rudholm levt idag om hon hade gått in på en sån här sajt när hon träffat Martin Jonsson, som senare skulle mörda henne.

Martin Jonsson var tidigare dömd för en lång rad grova våldsbrott. När Lotta Rudholm träffade honom i februari var han villkorligt frigiven från ett fängelsestraff som han avtjänade efter att ha hotat och misshandlat en annan kvinna.

Den här typen av sajter har fått kritik för att de kränker den personliga integriteten.

Kritikerna hävdar att en människa som avtjänat ett straff ska kunna röra sig fritt i samhället utan att misstänkliggöras hela livet. Vilket är ett helt korrekt argument.

Paradoxen är att det finns liknande sajter som denna, men de är betydligt dyrare och vänder sig till företag och mediehus.

Dessa sajter har inte drabbats av samma kritik. Argumenten är att professionella aktörer bättre kan hantera rättsinformation än en enskild medborgare.

Offentlighetsprincipen har därmed fått en helt ny innebörd. Företag med ekonomiska resurser ska alltså kunna ta del av domar – men inte en vanlig kvinna.

Det här är en diskussion som aktualiserats i samband med de uthängda mediemännen under metoo-kampanjen.

Här står alltså två intressen mot varandra.

De manliga sexualbrottslingarnas integritet, eller hotet mot kvinnors liv och kroppar.

Än så länge har den här databastjänsten ett utgivningsbevis och en ansvarig utgivare, vilket innebär att de är skyddade av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

Den feministiska regeringen vill dock ändra på detta och tillsatte därför mediegrundlagskommittén.

Kommittén föreslår att Lexbase inte längre ska kunna vara grundlagsskyddad om till exempel enskilda kvinnor använder sig av tjänsten.

Argumentet är att sajten då är integritetskränkande eftersom den vänder sig direkt till allmänheten.

Om företaget däremot spärrar privatpersoner och bara vänder sig till cirka en miljon företag, då får de grundlagsskydd och kan fortsätta att driva sin verksamhet.

Om du är rik kan du vända dig till de dyrare sajterna med samma innehåll. Är du en fattig kvinna får du lita på guds försyn.

Så vem vill den feministiska socialdemokratiska regeringen skydda?

Kvinnorna eller kapitalet?