Modeskaparen Roberto Cavallis bild av Beyoncé har de senaste dagarna blivit hårt kritiserad – r’n'b-stjärnans ben är mer än dubbelt så långa som hennes överkropp och hon är overkligt tunn. Själv föredrar jag Cavallis totalt orealistiska bild framför exempelvis tvåltillverkaren Doves falska hyllningar av den ”naturliga kvinnan”, skriver Lisa Magnusson, krönikör.
Bara några ynka procent av alla kvinnor anser sig vara vackra, enligt en marknadsundersökning som dagligvarutillverkaren Unilever genomförde år 2004 åt sin hygienserie Dove. Ur denna siffra föddes idén om en reklamkampanj som skapar ”en ny definition av skönhet” i syfte att ”frigöra kvinnor från dåligt självförtroende och uppmana dem att bejaka sin verkliga skönhet”.
Kampanjen inleddes med att man tapetserade Storbritannien med porträttfotografen Anne Leibovitz foton av vanliga kvinnor och lät åskådarna rösta: ”Fet eller fantastisk?”, ”Rynkig eller ljuvlig?”. Det aktuella röstresultatetet visades hela tiden bredvid affischerna.
Därefter har man över åren lanserat en rad andra kampanjer på temat verklig skönhet, däribland en film som visade hur fixade och retuscherade reklammodeller vanligtvis är. För ett par månader sedan kom en film där vi får följa hur en före detta polistecknare bakom ett skynke skissar fantombilder av olika vita kvinnor först utifrån hur de själva beskriver sig, sedan utifrån hur andra beskriver dem. Klipp till kvinnornas tårfyllda ansikten när står inför de båda porträtten och ser hur bra andra människor tycker att de ser ut (läs: smalare och yngre), följt av texten: ”Du är vackrare än du tror.”
Doves filmer är flerfaldigt prisbelönta och allmänt bejublade, och den senaste filmen med polistecknaren och kvinnorna är enligt YouTube den mest populära reklamfilmen det senaste året.
Desto mindre älskad är modeskaparen Roberto Cavallis bild av sångerskan Beyoncé Knowles-Carter iförd en av hans kreationer, något SVT rapporterade om häromdagen. Reklam med Beyoncé har varit i hetluften flera gånger förut, till exempel när sminkmärket L’Oréal photoshoppade henne vit i sin reklam och när klädföretaget H&M nyligen gjorde henne smalare på affischerna för deras baddräkter och bikinis.
I Cavallis tappning ser Beyoncé ut som en seriefigur eller en utomjordisk varelse. Främst har människor reagerat på hennes ben, som är mer än dubbelt så långa som hennes överkropp och tunna, rangliga. Roberto Cavalli försöker i ett uttalande lugna de uppretande massorna med att bilden är en ”stiliserad och konstnärlig vision”, att han älskar att lyfta fram kvinnlig form i sina kreationer, att glorifierandet av sensualitet och feminitet är hans signatur.
Tjaa, det märks verkligen inte på hans visningar. Ändå föredrar jag Cavalli framför Dove, alla dagar i veckan. Hans bild av Beyoncé är inte bilden av en idealkvinna, snarare en karikatyr. Den är så uppenbart overklig att den inte går att ta på allvar.
Framför allt uppskattar jag att Cavalli, till skillnad från Unilever, inte hycklar.
Om nu Unilever vill göra nytta för kvinnors självförtroende kanske de till exempel skulle kunna överväga att sluta intala kvinnor att de behöver Dove-deodoranten Ultimate Go Sleeveless Nourished Beauty Deodorant för ”mer attraktiva armhålor”. De skulle kunna avveckla bantningsmedlet SlimFast. Och de skulle kunna ta bort hudblekningsmedlet Fair and Lovely från hyllorna, eller åtminstone sluta marknadsföra det med reklamfilmer som går ut på att det är omöjligt att vara lyckad eller lycklig som mörkhyad kvinna; att jobb och kärlek och skönhet bara tillkommer den som bleker huden vit.
Eller så kanske man, radikala tanke, helt enkelt skulle kunna sluta mata kvinnor med budskapet att skönhet är viktigt? Problemet också med det till synes kärleksfulla budskapet från Dove är ju att kvinnor fortfarande uppmanas att bedöma sig själva och andra.
Skillnaden är att de förväntas komma fram till att deras kroppar är vackra ändå, trots alla skavanker: Man är fantastisk, inte fet; ljuvlig, inte rynkig; och sina grova käkar, breda panna och flyende haka till trots är man vackrare än man tror. Men gränsen mellan att nagelfara sitt utseende och rent kroppsförakt är hårfin, särskilt när man samtidigt har alla dessa frikostigt strösslade negativa omdömen ringande i öronen.
Det där som ligger nära mig och skaver, som försöker krypa in under huden på mig och talar till mig om skönhet, jag tror det är livsfarligt.
Hellre då en fullständigt orealistisk Beyoncé med stenhård uppsyn och ben så långa och förvridna att de mest av allt får henne att påminna om en faun.