Allt fler väljer att vara nyktra, pigga och alerta på julen. Vi ser en ökande trend bland både unga och medelålders som öppet säger att de faktiskt inte vill dricka på jul. Vi börjar rucka på normen.

När jag frågar mina vänner på Facebook varför de väljer att fira en vit jul har de många olika skäl:

För att julmust är godare, för att alkohol är opraktiskt, man vet aldrig när någon behöver skjutsas, för att det är så överväldigande härligt att vara helt medvetet närvarande i barnens glädje, alla smaker och dofter, allt som är vackert att se på.

Vem vill dimma av sina sinnen när det är som bäst? Andra tycker helt enkelt att det är fräschare: För att man luktar godare, för att man är piggare dagen efter, och kan ta den där härliga juldagsjoggen i ett nästan folktomt motionsspår.

Samtidigt vet vi att en miljon svenskar dricker så mycket att de är beroende av det, eller riskerar att bli det. Och trycket från vänner, släkt och arbetskamrater är stort.

I en undersökning som Sifo gjort på uppdrag av IQ.se så uppger tre av fyra att de kan tänka sig att dricka mindre eller avstå helt från alkohol på julen, men de flesta dricker ändå – på grund av grupptrycket.

”Ett par glas är väl inte så farligt?”
Det är det vanligaste argumentet Vit jul-kampanjen har fått höra sedan de startade.

”Barn märker inte skillnad om vuxna dricker några glas vid julbordet. Som vuxen har man full koll ändå.”
Är det verkligen så? Eller vill vi bara tro det?

I år tog Vit jul-kampanjen frågan på djupaste allvar och lät helt enkelt några helt vanliga skolbarn i sjuårsåldern svara själva, med sina egna ord.

De gjorde en film, som gör fullkomlig succé på nätet. Över 85 000 har gillat, delat och reagerat. Flera miljoner har nåtts av den.

Barnen är sådana stjärnor! Och de är rörande överens om att de vuxna förändras av bara ett eller två glas.

Hur blir vuxna när de dricker alkohol?
”Då pratar de konstigt och högt.” 
”De blir snurriga och vet inte riktigt vad de gör.”
”De luktar konstigt och äckligt.”
”De kan bli lite konstiga så de kan börja röka även om de inte vill det. Även om det inte är meningen.”

Hur känner man sig som barn då?
”Man känner sig nervös och så.”
”Lite förvånad kan man känna sig. Det är obehagligt.”
”Man kan känna sig lite rädd eller förvirrad.”
”Det blir inte så mysigt.”
”Nej, det blir mer läskigt.”
”Man får ont i öronen. För att de skriker.”
”Pinsamt.”
”Nej, man vill bara gå ifrån dem, för… man vill inte vara med dem helt enkelt då.”

Jag sitter och tittar på dessa fina små människor och deras stora tankar. Och jag vill bara krama om dem och lova dem en vit jul, utan oro, nervositet, konstiga vuxna och pinsamheten.

De flesta mammor och pappor sliter, stressar, flänger och pusslar som små illrar i december, så jag ser ingen nytta med att lägga sten på börda och skuldbelägga någon.

Men om tre av fyra ändå kan tänka sig att avstå alkohol på julen – varför inte göra det då?

Strunta i vad de andra vill –  välj själv!

Vi lever trots allt 2017. I dag går det alldeles utmärkt att ta ett eget ansvar och helt enkelt säga:

”Nej tack – jag tycker faktiskt julmust är godare!”

Ska vi skåla på det?