Hälsonyttan av att cykla är minst tio gånger större än olycksriskerna. Det är mycket farligare att sitta stilla, i bilen, framför teven eller i riksdagsbänken, än det är att cykla.

Cyklister är i genomsnitt friskare och lever längre än personer som inte cyklar. Det sista vi behöver är åtgärder som skrämmer folk från att cykla.

Hjälmtvång är en sådan åtgärd. Kanske inte så mycket för att folk inte vill använda hjälm, utan mer för att en hjälmlag ger en kraftig signal till medborgarna att det är farligt att cykla. ”Ojdå, är det så farligt att cykla så att man måste ha hjälm!” Men det är inte farligt att cykla.

Per resa är det faktiskt farligare att åka bil än att cykla. Så om man väljer mellan en kort cykeltur till närbutiken eller en lång bilresa till stormarknaden, så är olycksrisken vanligen mindre om man väljer cykeln än om man väljer bilen.

Det är inte ens troligt att en hjälmlag skulle minska cykelolyckorna. Det finns ett samband som vi kallar för ”Safety in numbers”. Det visar, att antalet cykelolyckor minskar när antalet cyklister ökar. Vad detta beror på är oklart.

Men en viktig faktor är troligen att när det blir fler cyklister så blir bilisterna mer uppmärksamma på ett det finns cyklister ute i trafiken och kär därmed försiktigare.

En annan viktig faktor är förstås att ökningen av antalet cyklister ofta beror på att vi har byggt ut cykelvägnätet och skapat bättre och säkrare förhållanden för cyklisterna.

Vi har även begreppet ”riskkompensation”. De flesta människor anpassar sitt beteende till den upplevda risken och eftersträvar en risknivå som de upplever som rimlig. Bilister med dubbdäck kör litet fortare än bilister som kör odubbat.

På nyisen är man som skridskoåkare betydligt försiktigare än man är när isen legat ett tag och vuxit sig tjockare. När slalombacken är isig tar man ut svängarna mer än när man åker i sugande blötsnö.

Detta gäller även cyklister och bilister som kör där det finns cyklister. Cyklister med hjälm cyklar litet fortare och är något mindre försiktiga än hjälmlösa cyklister. Och bilförare lämnar större vingelmån åt en hjälmlös cyklist än åt en med hjälm.

Så ökad hjälmanvändning behöver inte betyda minskad olycksrisk, ens för dem som tack vare en hjälmlag skulle börja använda hjälm.

Om man jämför olika länder, så är riskerna för cyklister i stort sett omvänt proportionella mot andelen som använder cykelhjälm. I de stora cykelländerna, som Holland eller Danmark, är hjälmanvändningen obetydlig och riskerna för cyklister mycket låga.

I länder med få cyklister, som Storbritannien eller USA, är andelen cyklister som använder hjälm hög, men riskerna för cykelolyckor ändå betydligt högre än i Holland eller Danmark.

Sverige hamnar någonstans mellan Danmark och Storbritannien när det gäller andel cyklister, hjälmanvändning och olyckstal för cyklister.

Det är för övrigt ungefär samma antal gående som får huvudskador som det är cyklister. Och fler bilister än cyklister får huvudskador. Det vore alltså lika befogat att lagstifta om att fotgängare och bilister måste använda hjälm som att cyklister ska göra det.

Detta betyder inte att jag är motståndare till användning av cykelhjälm. Jag har själv använt cykelhjälm i minst 30 år; från början var jag rätt ensam om det.

Jag har även i mitt yrke som trafikplanerare propagerat för hjälmanvändning och ibland demonstrerat hjälmens skyddseffekt genom att släppa en vattenmelon i hjälm i golvet. Hjälmen spricker, men melonen är hel.

När man sedan släpper melonen i golvet utan hjälm blir det melonstänk över hela rummet. Ett effektivt sätt att övertyga folk om att det är klokt att använda hjälm.

Men alla kloka beteenden behöver inte regleras med lagstiftning.

Efter att ha arbetat med trafikfrågor i 40 år, till stor del just med trafiksäkerhet, är jag fullkomligt övertygad om att en lagstiftning om hjälmanvändning för vuxna är kontraproduktiv.

Den skulle åstadkomma fler dödsfall i hjärtinfarkt och andra sjukdomar som beror på fysisk inaktivitet än den skulle rädda liv genom färre cyklister med huvudskador.

Om vi vill få folk att leva längre och friskare är en av de viktigaste saker vi kan göra att få fler att cykla mer. Denna uppfattning delas också av i stort sett alla som arbetar med cykelplanering och cyklar själva.

Det finns dock mycket man kan göra för att öka den frivilliga hjälmanvändningen, utan att skrämma folk av sina cyklar.