Migranter som kommer till Europa tror ofta att förtrycket är över. Tyvärr är det inte så. Men ett gayvänligt muslimskt center har nyligen slagit upp dörrarna i Paris, och på samma sätt behövs nu en ”homoské” även i Sverige. Med kommunalt stöd kan jag öppna en fristad för hbt-personer där alla är välkomna oavsett sexualitet eller religion, skriver Ardeshir Bibakabadi, ordförande i föreningen Homan Göteborg.
I islam, liksom i andra stora religioner, finns kärleksbudskapet. Älska Guds skapelse. Älska andra. Älska tills du kallas hem till paradiset. Problemet är att så många har svårt att leva efter förkunnelsen. Kyrkorna har svårt att ta till sig sitt eget budskap. På en del håll i världen används religionen i stället som ett sätt att förtrycka egna medborgare. Då sviker man den förkunnelsen som man själv predikar – och sviker också de medmänniskor som man i stället skulle hjälpa, värna och stötta.
Jag är själv muslim, och särbo med en turkisk pojkvän. Hans familj känner inte till hans sexualitet, och skulle troligen inte acceptera den. Därför är vi tvungna att utge oss för att vara kompisar i stället för det som vi är, en par med rätt att älska. Det senare är något som alla människor borde ha rätt till. Det är en frihet som måste finnas. Migranter som kommer till Europa tror ofta att det är slut på förtryck och diskriminering. Tyvärr är det inte så.
I Paris har en homosexuell man som också är muslim öppnat ett center, ”en gayvänlig helgedom för muslimer”, som skall vara en fristad för hbt-personer liksom för heterosexuella som vill stödja sexuellt likaberättigande. Där skall alla vara välkomna oavsett kön, religiös och politisk uppfattning och sexualitet.
Ett sådant center skulle jag vilja ha också i Sverige. Jag vet att det finns ett stort behov. Jag kan absolut tänka mig att starta och driva ett sådant center eller moské.
Med ett gayvänligt muslimskt center skulle islams kärleksbudskap få större genomslag, och tolerans och fördragsamhet skulle råda. Men för att min dröm skall kunna förverkligas måste en extern och fullständig finansiering ordnas först. Kommunen skulle kunna gå in som finansiär.
Behovet av sådan anläggning i Sverige är stort eftersom muslimska hbt-personer, liksom muslimska kvinnor som anpassat sig till västerländska värderingar, inte känner sig hemma i moskéer och därför saknar en naturlig samlingsplats. Det finns ett stort mörkertal eftersom många muslimer och andra inte vågar stå upp för de värderingar och behov som de har.
Också i Sverige förekommer det förtryck. Muslimer drabbas av utanförskap, till stor del beroende på islamofobiska attityder i samhället, även hos gemene man. Man säger att ”i solen spricker trollen”. Så är det med fördomar. De visar sig sakna grund när de får ljuset på sig. En alldeles överväldigande del av muslimerna, i Sverige och i världen, vill bara leva sina liv i frid i ett öppet och tolerant samhälle.
Under alla förhållanden behöver migranter en fristad där de kan få hjälp med sin problematik. Den kan gälla asylprocessen, familjesituationen, integreringen i samhället eller den sexuella läggningen.
Föreningen Homan finns som en fristad och fyller en viktig funktion för många. Det gäller att nå fram till så många behövande som möjligt. Det är svårt att säga hur många de är som behöver stödjas eftersom många lever i anonymitet. En del bär på en rädsla för myndigheter eftersom de varit förföljda i sina hemländer – och en del vågar inte gå ut med sin sexuella orientering. Gruppen är under alla omständigheter stor.
Dessutom är det inte bara frågan om muslimer. Var och en som är homosexuell, bisexuell , transperson och migrant är välkommen hos Homan. Föreningen har trots svårigheter lyckats samla människor från olika håll i sin lokal i Göteborg. Det har visat sig i samtal att människor har känt en lättnad över att få vara sig själva i stället för att förställa sig. Dessutom har jag kunnat ge dem konkret hjälp.
Homan står upp för mänskliga rättigheter. HIV/AIDS-frågan och kampen mot homofobi står högt upp på vår agenda. Ett tolerant och välkomnande center som erkänner mäns och kvinnors lika värde, liksom deras lika och mänskliga rättigheter och som bejakar individens sexuella orientering skulle vara en värdefull hjälp, för individerna och för samhället i stort.
Jag är övertygad om att vår kärleksfulle Gud skulle se på ett sådant projekt med välvilja. Vår Gud vill säkert inte att samhällen och kyrkor skall förfölja oliktänkande och utsatta människor. Hans önskan är att de som han har skapat skall få leva som fria och stolta människor som kan följa sin egen natur och bygga sin egen tillvaro. Det som vi för vår del måste göra är att erkänna allas lika värde och rätt till likabehandling.
En annan inställning skulle vara okänslig och förkastlig. Därför att det viktigt att Homan finns som kan arbeta för utsatta människor, bland annat genom att påverka islam i en mer tolerant riktning.
I Koranen finns inte något förbud mot homosexualitet. I stället beror fördomarna på hur texterna tolkas och missbrukas, både när det gäller homosexuella och kvinnor. Dessutom behöver traditionerna anpassas och mildras. Det är djupt felaktigt att se på homosexualitet som en sjukdom. Vår läggning är naturlig hos människan.