I över 30 år har konflikten mellan det kurdiska folkets fanbärare PKK och turkiska staten pågått, där över 40 000 människor förlorat sina liv. 30 000 av dem var kurder.
Detta krig har från den turkiska sidan och omvärlden setts som legitimt, eftersom att man för ett krig mot ”terrorism” – då PKK finns med på bland annat EU:s terrorlista.
Efter 11 september-händelserna 2001 upprättade USA en så kallad terrorlista över terrormisstänkta personer och organisationer.
Det mest sorgliga i detta historiska felsteg är att Sverige, som jag älskar och lever i, var en av de parter som drev frågan mest. PKK hade påbörjat en ny politisk fas i sin kamp, trots det drev den dåvarande svenska regeringen frågan i EU. 2002 sattes PKK upp på terrorlistan.
Sverige måste nu korrigera sitt felsteg och påbörja arbetet för få ett slut på den flera decennier långa konflikten. Sverige bör ge det kurdiska folket och dess försvarsstyrka PKK den rätta beskrivning av vad de egentligen är.
Efter Turkiets uppkomst 1921 började kurder punktmarkeras. Den turkiska staten var noga med att införliva ”en stat, ett folk och en flagga”. När kurderna protesterade mot detta, och insisterade på sin egen identitet, resulterade det i massakrar, tortyr, kidnappningar, tvångplacering i turkiska städer och i många fall landsförvisning.
PKK har vid flertal tillfällen sedan 90-talet förklarat ensidig vapenvila i konflikten, och trots löften om att lösa den kurdiska frågan har inte Turkiet tagit några konkreta steg.
Det som hänt är i stället att den turkiska regeringen ökat förtrycket mot det kurdiska civilsamhället.
Turkiska staten ser PKK som terrorister, trots att de i flera års tid haft och än i dag har en dialog med PKK:s ledare Abdullah Öcalan, som enligt dem är en terrorist.
Turkiet är vida känt för sin dubbelmoral. Landets anti-terrorlagstiftning är tydlig, den stannar inte vid finansiellt eller militärt stöd, utan inkluderar också sympati för frihetskampen.
Kurdiska politiker, aktivister och journalister trakasseras systematiskt, och anklagas för att vara PKK-sympatisörer. På så vis kan staten sedan fängsla dem.
I flera års tid har jag besökt norra Kurdistan (”sydöstra Turkiet”) tillsammans med olika delegationer och bevittnat Turkiets övervåld på den kurdiska befolkningen.
Jag har besökt PKK i Qandilbergen – och de jag träffade där var inga terrorister, utan frihetskämpar.
Allt för länge har Sverige, EU och västvärlden kriminaliserat den kurdiska kampen.
Sedan 1984 har PKK-gerillan fört en väpnad kamp mot den turkiska staten och andra regimer, för kurdiska rättigheter och en demokratisering av samhället.
Genom att EU har PKK på sin terrorlista ignorerar de kurdernas motståndsrätt. De ignorerar även sina egna rapporter om de allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Turkiet.
PKK måste omedelbart tas bort från terrorlistan.
Genom att göra det skapas också utrymme för en politisk lösning av den kurdiska frågan i Turkiet.