Du är på väg till jobbet när du plötsligt upptäcker att grannfamiljens ytterdörr är nedklottrad med hot. ”Araber är råa och primitiva halvmänniskor!”, står det. ”Islam hör inte hemma i Sverige!”.
Familjens homosexuelle son kallas ”oren” och gärningsmännen har också klottrat ned att de minsann är beväpnade.
Ringer du polisen? Eller skyndar du iväg till bussen och hoppas att någon annan tar tag i det?
Sverigedemokratiska politiker står bakom alla ovanstående angrepp – och oräkneliga fler.
Sådana åsikter är vardagsmat inom marginaliserade extremistgrupper, men djupt chockerande när det handlar om riksdagspartier med stöd hos över en tiondel av befolkningen.
I en av de senaste SD-skandalerna har en kvinnlig partiföreträdare antingen hyllat Hitlertyskland eller hånat Förintelsens offer (eventuellt både och) genom att, av oklar anledning, bära en hakkorsbindel på en fest.
Trots partiets löften om nolltolerans, är det uppenbart att rasismen fortsätter att frodas inom Sverigedemokraterna.
Om alla tar en tesked vatten och slänger över fanatismens eld, skriver den israeliske författaren Amos Oz i ”Hur man botar en fanatiker”, kan vi släcka den tillsammans.
Och nu brinner det i knutarna.
Sverige går till val om fem dagar och främlingsfientliga SD riskerar att bli landets tredje största parti.
En morgon följer du dina barn till skolan. Det är en vanlig måndag, men grannflickan står kvar vid gungorna.
Det är tydligen ingen idé att hon kommer till svenskundervisningen längre, berättar hennes mamma uppgivet.
Rektorn anser inte att flickan är ”mottaglig för integrationsförsök” så länge hennes föräldrar är aktiva i Islamiska förbundet.
Ringer du till rektorn? Startar du en namninsamling till stöd för familjen? Eller går du vidare, tacksam över att dina egna barn inte har sådana problem?
Liksom under det förra riksdagsvalet 2010 propagerar SD för ett hemspråksförbud i skolan – trots att forskningen visar att bevarandet av barnens ursprungliga språk hjälper dem att ta till sig det nya, i detta fall svenskan.
Men partiledaren Jimmie Åkesson vill ändå beröva barnen deras rätt till ett modersmål.
Frågan är nämligen ett sätt för partiet att peka ut invandrare och flyktingar som motvilliga, rent av fientliga till att integreras i det svenska samhället. Och när misstankens frö är sått växer ogräset snabbt. Tyskar och judar, hutuer och tutsier, serber och kroater var alla en gång grannar.
Nu har det gått en tid. Det närmar sig val. En man står i en talarstol och säger rakt ut att grannflickan och hennes mörkhåriga lekkamrater utgör ett hot mot västvärldens demokratiska värderingar.
Reflekterar du över det absurda i påståendet? Protesterar du? Eller väntar du lite till, för att se hur långt det kan gå?
Historien har visat vad som händer när politiska krafter ställer granne mot granne. När solidaritet, civilkurage och ren medmänsklighet utmanas.
Alla vi som inte – ännu! – tillhör de stigmatiserades skara har ett ansvar att agera. Att försvara våra medmänniskor och visa att vi inte skriver under på dessa partiers fördomar och illvilliga propaganda.
Teskedsorden vill därför uppmana alla medmänniskor att stå upp för de svenskar som pekas ut som icke önskvärda.
Höj rösten för din kollega, din bästa vän eller dina barns lärare under twitter-taggen #mingranne och på vår facebooksida.
Hjälp oss att släcka elden i tid.