INKOMST Jag, som student, klarar mig på min inkomst. När du, Maria Abrahamsson, med inkomst på cirka 700 000 kronor om året, har mage att gnälla över att ”det är dyrt att bo och leva i huvudstaden”, blir jag upprörd. Folk sitter på gatan och fryser och du pratar om din dyra frisör. Du trampar på alla som kämpar och sliter nere på existensminimum. Hjälp dem i stället, skriver Linda Gustafsson.
En vän till mig delade en länk på Facebook och skrev ”Abrahamsson seglar in på förstaplatsen av sjuka grejer jag läst i år”. Jag blev såklart nyfiken och klickade på länken. Jag hamnade på din hemsida, Maria Abrahamsson, började läsa och kände när jag var klar att jag var tvungen att skriva till dig.
Jag bor i Göteborg. Det är visserligen inte Stockholm, men heller inte särskilt billigt. Jag är student och det är också de flesta jag känner. Jag råkar vara så pass lyckligt lottad att jag vid sidan av studierna har ett extrajobb som ger mig 1500 kronor att lägga till de 9000 jag får i studiestöd varje månad. Det ger mig alltså 10500 kronor att leva på. Förra året bodde jag i en studentbostad på 28 kvadratmeter som kostade 4500 kronor i månaden. På detta lades diverse räkningar. För att inte tala om kurslitteratur. Sedan hade jag kanske 2000 kronor över som då skulle räcka till mat, kläder, nöjen och oförutsedda utgifter.
Nu har jag flyttat, blivit sambo och halverat en del av mina utgifter. Vilket gör att jag har ungefär 4000 kronor att röra mig med i stället. Inte heller detta räcker till någon extravagant livsstil. Ändå tycker jag att jag har det ganska bra. Jag kan äta på restaurang någon gång ibland eller köpa ett par nya skor när jag behöver. Jag kan till och med spara en liten, liten slant varje månad. Jag anser mig alltså ha en betydligt bättre tillvaro än många andra här i Sverige och är tacksam för det.
Men när du, som har en inkomst på cirka 700 000 kronor om året, har mage att gnälla över att ”det är dyrt att bo och leva i huvudstaden”, blir jag upprörd. Du trampar på alla som kämpar och sliter nere på existensminimum, som är mycket medvetna om hur dyr maten är på Konsum och som aldrig skulle kunna ha en hund på hunddagis. Jag förstår inte hur du ens kan ta upp ett sådant exempel. Hunddagis är inte grundläggande för mänsklig överlevnad. Det är något man väljer att ha i sitt liv.
Det du måste förstå är att du, och alla andra höginkomsttagare, har makten att välja hur era liv ska se ut. Att påstå något annat är ett hån mot dem som inte har den möjligheten.
Du skriver att 30 000 Södermalmsbor riskerar att gå miste om 3260 kronor om året om brytpunkten för statlig skatt inte höjs. Jag tror inte att knappt 300 kronor i månaden är avgörande för att man, om man plockar ut över 20 000 kronor efter skatt, ska kunna leva ett drägligt liv. Däremot blir 300 kronor gånger 30 000 personer 9 miljoner kronor. Per månad. Bara på Södermalm. I hela Sverige kommer en höjd brytpunkt att kosta staten 3 miljarder. Det sammanlagda jobbskattesänkningskalaset går på 15 miljarder.
Alliansen driver en politik som successivt nedmonterar välfärdssamhället, medan mer och mer pengar går till att göra de rika ännu lite rikare. Samtidigt sjunker skolresultaten som en sten. Det behövs mer resurser och resurser kostar pengar! Jag tycker det är oansvarigt att lägga miljarder på att sänka skatter när våra skolor faller sönder och när klyftorna bara ökar. Dessutom säljer ni er till dem som redan har.
”Det ska löna sig att arbeta”, pratar ni moderater om. Självklart ska det göra det, men vad händer med dem som står utanför arbetsmarknaden? Får de inte vara med? Det svenska samhället blir en klubb som vissa utesluts ur. Man får köpa sig lycklig och har man inget jobb får man skylla sig själv. Folk sitter ute på gatan och fryser och du pratar om din dyra frisör!
Du har en möjlighet att välja, Maria Abrahamsson. En lyx som väldigt många i Sverige inte har. Ditt politiska uppdrag ger dig även ett ansvar. Snälla, ta det ansvaret och börja bry dig om dem som befinner sig längst ner på samhällsskalan. Bry dig inte bara om dem som har. Har jobb, har råd med dyr mat från Konsum och har bostad på Södermalm.
Gör man slut på en sådan lön som din varje månad handlar det inte om överlevnad. Då ligger man på en strand med en paraplydrink i handen medan människor ute i vattnet kämpar för att hålla sig över ytan. Ignorera inte dessa människor. Kasta paraplydrinken och hjälp dem upp.