NIQAB Jag lovar er, det känns fantastiskt att bära niqab. Första gången jag tog på mig plagget kände jag mig som en prinsessa! Männen kunde ta omvägar på grund av respekt och de sänkte sina blickar vilket de fortfarande gör efter runt 8 år med min ansiktsslöja, skriver Jasmin som är en svensk konvertit som själv bär niqab.
Jag är glad över att få skriva en artikel om hur det är att leva med ansiktsslöja. Det är faktiskt första gången som jag eller någon annan får berätta på helt egna villkor.
När jag började använda slöja var jag inte gift, så då förstår ni att det där med att det skulle vara ett kvinnoförtryck och att det är männen som bestämt att kvinnor ska ha sjal spricker ju där. Varför anses jag vara förtryckt när jag går med mina kläder, men inte nunnorna? Ni ser … det är bara propaganda!
Efter att ha levt med vanlig slöja läste jag om kvinnor som bar ansiktsslöja under profetens tid. Jag tyckte det var så vackert och rent och ett steg ytterligare i tron att bevara sin heder, ära och blygsamhet. Heder, ära och blygsamhet är så bortglömda ord i Sverige numera. Hur som helst tänkte jag att jag provar att bära ansiktsslöja en helg och känner efter hur det känns. Och jag lovar er, det kändes fantastiskt. Jag kände mig som en prinsessa! Och vilket bemötande jag fick av de muslimska männen jag stötte på ute, wow. De kunde ta en omväg på grund av respekt och de sänkte sina blickar vilket de fortfarande gör efter runt 8 år med min ansiktsslöja. Och jag kunde tänka ”hihi, här går jag från att ha varit en discobrud till att bli en prinsessa”. Jag fortsatte använda ansiktsslöjan efter den helgen. De kläder ni ser på mig ute, det vill säga mina långa kläder och min ansiktsslöja (som inte nödvändigtvis behöver vara svarta) är mina ytterkläder som jag tar av mig när jag kommer hem.
Det enda jobbiga med mina ytterkläder är ickemuslimernas påhopp. Jag kan få glåpord efter mig och folk skriker ”förtryckt” efter mig. Men i själva verket är det personerna som skriker efter mig som är de som förtrycker mig. Ingen muslimsk man någonsin har sagt ett enda dåligt ord till mig, tvärtom.
Men det finns också de som är open minded och som inte påverkas av medias negativa rapportering om niqab. En gång när jag var ute och promenerade med en annan muslimsk kvinna satt det en farbror på en bänk, han var svensk och inte muslim. Han vände sig i min riktning och jag tänkte att jaha nu kommer det en kommentar igen, men han sa ”Åh vad vackra ni är”. Wow, tack för de vänliga orden, de hör man inte ofta från ickemuslimer.
Nyligen när jag var och handlade mat såg jag två små flickor som frågade sin mamma om varför jag ser ut som jag gör. Jag tänkte att det skulle bli intressant att höra vad föräldrarna säger till sina barn, då man ibland råkar ut för vuxna människor som säger till sina barn att ”Ja det är spöken”. Men denna kvinna sa till sina flickor ”Kom så går vi och frågar”. Jag blev så glad för jag tycker det är så fint att man ger barnen rätt att få reda på sanningen. Jag pratade med dem en stund och försökte på den korta lilla stunden förklara det hela. Det är ju inte helt lätt att på en minut berätta allt. Jag brukar förklara att jag bär dessa kläder av gudsdyrkan precis av samma anledning som en nunna bär sina kläder. Det var helt rätt av mamman att komma fram till mig och fråga. Ni är alla välkomna att fråga. På detta sätt blir okunskap kunskap.
Jag upplever inga svårigheter med att bära ansiktsslöja, inte heller på banken eller flygplatsen. Jag brukar välja en kassa med en kvinna i. Annars frågar jag bara om det finns möjlighet att få prata med en kvinna, finns det inte det så vad gör det om jag kommer tillbaka imorgon. Jag anpassar mig, jag kräver inte att någon måste anpassa sig efter mig. Samma sak gäller det när man söker arbete. Om jag söker ett arbete så är det ju upp till arbetsgivaren att anställa mig eller inte, det är hans eller hennes beslut, jag får take it or leave it.
Det har varit många diskussioner i TV om huruvida niqab ska få användas i skolan. Jag ser inte något problem i att studera med ansiktsslöja på sig. I hela arabvärlden går det ju bra, varför skulle det inte gå i Sverige? Till de som tycker att niqab är ett kommunikationsproblem vill jag fråga hur de tänker sig att distansutbildningar funkar? Där ser man inte ens sin lärare. Vi ringer, mejlar, sms:ar. Jag tror en elev säger till om hon inte förstår. Jag tycker man kan sitta ner och diskutera tillsammans med läraren och ge läraren möjlighet att få svar på frågor och på så sätt hitta en bra relation. Både döva och stumma elever och lärare kan kommunicera med varandra så varför skulle ett litet tyg medföra totalt kommunikationsstopp? Det finns många lärare från Malmö till Luleå som inte anser sig ha några som helst problem med kommunikationen när en elev har ansiktsslöja.
Till politikerna vill jag gärna säga. Om ni verkligen är ute efter att motarbeta kvinnoförtryck så har ni börjat i fel ände då ni jagar ett litet tygstycke. Istället borde man stoppa biståndspengar och vapenexport till länder där kvinnorna förtrycks. Och glöm inte att brottsförebyggande rådet beräknar att 185 kvinnor misshandlas varje dag i Sverige. Kanske borde man allra först sopa rent framför egen dörr.
Jag kräver inte att man ska anpassa hela samhället efter oss som bär niqab. Jag vill bara att man visar hänsyn och respekt.