När rikspolischefen Dan Eliason tycks mer upptagen med att posera politiskt än att adressera verkliga problem tar jag mig friheten att komma med några förslag.
I den svenska debatten sägs att det inte finns tillräckligt med poliser och att människor känner frustration över ett dysfunktionellt polisväsende. Är det verkligen så svårt att ordna? Nej, det är ett rätt enkelt kakrecept.
Låt mig föreslå fem enkla åtgärder som direkt skulle förbättra lag och ordning och återupprätta devisen ”vaka, värna, hjälpa”.
För det första leder centraliseringen av svensk polis till en organisation som enbart är reaktiv. Det är ett generellt systemfel. Polisen är inte med i människors liv förrän det gått snett, alltså aldrig innan.
På sikt behöver närpolisen återigen kommunaliseras; i en kommun känner man folk. Det gör man inte på en ledningscentral tio mil bort.
Kommunal polis är närmare medborgarna och kommunledningen kan själva välja polisiär servicenivå för sina medborgare. I dagsläget tar polisen centralt beslut om bemanning och patrullintensitet.
För det andra: på flera håll utomlands finns resurspoliser i skolorna. De behövs inte bara för att ge en trygg skolmiljö utan också för att tidigt stävja vissa beteenden.
Resurspoliser är knutna till en viss skola och har till uppgift att skydda elever, samt att berätta att dåliga beslut får konsekvenser. Resurspolisen i skolan kan hjälpa lärarna att hålla ordning samt ingripa innan ett skadligt beteende leder till en brottskarriär.
För det tredje sitter svensk polis på skolbänken i två och ett halvt år och lär sig socialt arbete, migrationsströmmar och omvärldskunskap. Vid något enstaka tillfälle fylls lektionerna på med polisarbete.
Sveriges poliser utbildas till att bli socialarbetare, att förstå, känna och visa empati. Men det finns uppgifter som måste lösas oavsett hur man känner och mår.
En FBI-agent får visserligen bara 20 veckors utbildning, men utbildningen har ett enda fokus: effektivt polisarbete. Om inte svenska poliser är fem gånger bättre än FBI-agenter – så varför utbildas de fem gånger så länge?
För det fjärde motsätter sig polisens etiska råd elchockvapen, som den så kallade tasern. Den är ett icke-dödligt vapen som avbryter våld och våldsamma beteenden.
Elchockvapen förklarar snabbt och enkelt för dem som skriker, slåss och är aggressiva att i slutändan är det samhället som sätter gränsen – och de har just nått den.
I dagsläget har svensk polis i huvudsak två alternativ – att prata eller skjuta personen i benet. Det måste finnas ett mellanläge som är tillräckligt skarpt för att ändra dåliga beteenden som upplopp och skadegörelse.
Till sist borde man, som i USA, erbjuda ett lönetillägg på exempelvis 12 000 kronor i månaden till varje polis som är beredd att bära bältet och polisbrickan på fritiden. Vapenskåpet bjuder staten på.
En sådan åtgärd skulle dubblera den polisiära närvaron i vår livsmiljö. Om varannan polis väljer detta skulle kostnaden hamna på lite över en miljard kronor. Det är en bråkdel av kostnaden för laglöshet, våld och respektlöshet för lagen.
För många poliser är yrket ett kall. Att ge poliser möjlighet att agera när de är tjänstlediga ökar säkerheten i samhället. Brottslingar vet aldrig om en polis finns i närheten eller ej.
Efter att Sverige prövat dialogpoliser kan det vara dags med monologpoliser. Idag har polisen ersatt devisen ”vaka, värna, hjälpa” med ”bortavarande, tandlös, bortförklarande”.
Det är dags att återställa lag och ordning i Sverige.