“Har vi tid innan allting tar slut?” Den frågan ställer sångaren Joakim Berg om och om igen i en sedvanligt melankolisk Kentlåt, och just idag är svaret tyvärr nej, Jocke. Vi har ingen tid, för idag tar allting slut.
Idag infaller nämligen Earth Overshoot Day – den dag då världen gemensamt använt alla de resurser som vi på ett hållbart sätt kan utvinna ur naturen under ett helt år.
Resten av året lever vi på kredit och utnyttjar jordens resurser utöver vad den egentligen klarar av att producera åt oss under ett års tid.
Att skjuta fram den här dagen till den 31 december, eller kanske helst ännu längre än så, kommer kräva både livsstilsförändringar och modiga politiska beslut.
I den här kampen för ett grönare samhälle är det, tvärtom mot vad många påstår, marknadsekonomin och kapitalismen som är vår, och miljöns, räddning.
I grund och botten är nämligen den fria marknaden en garanti för ett effektivt resursutnyttjande.
Marknadsekonomin utsätter alla aktörer för ett tryck som tvingar dem att ständigt förbättra sina produktionsprocesser så att de blir så effektiva och resurssnåla som möjligt, eftersom det ger dem bättre förutsättningar att konkurrera med sina produkter.
Självklart finns det målkonflikter som berör miljövärden även i en marknadsekonomi, men alternativet är långt mycket sämre.
Det är knappast odemokratiska planekonomier som varit ledande i miljöarbetet – tvärtom. Kina, som förvisso håller fast vid Parisavtalet och genomför stora satsningar på förnybar energi, planerar samtidigt att bygga hundratals nya kolkraftverk både inom och utanför sina egna landgränser.
Samtidigt är alla de nationer som går i bräschen för en ambitiös miljö- och klimatpolitik liberala demokratier som genom tillväxt skaffat sig nog med resurser för att investera i den gröna omställningen.
Marknadsekonomi och tillväxt innebär inte att miljövärden automatiskt respekteras, men det är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna uppnå den förändring av vårt samhälle som krävs för att rädda miljön och klimatet.
Lösningen är därför inte att vända sig bort ifrån marknadsekonomin som grundprincip, utan att komplettera den med de komponenter som krävs för att även miljöhänsyn och resurseffektivitet ska bli riktigt viktiga värden att konkurrera med på den fria marknaden. Där spelar breda och effektiva miljöskatter en viktig roll som verktyg för att se till att den som smutsar ner också får betala för det.
Många politiska insatser kommer att behövas för att vi ska kunna ställa om till en grön, cirkulär och hållbar samhällsmodell.
Vad vi däremot inte behöver är planekonomiska experiment som ingriper i den naturliga resurssnålhet som kapitalismen medför, och därmed accelererar utarmningen av jordens resurser.
Nej, det är den fria marknadsekonomin som kompletterad med politiska reformer för ökad miljöhänsyn kommer att rädda oss från en framtid där allting faktiskt tar slut.
