Nationer och stora städer tävlar sedan länge om att få stora internationella evenemang tilldelade, såsom olympiska spel, fotbollsmästerskap och världsutställningar.
Det sker av inrikes- och utrikespolitiska skäl, ibland också i from förhoppning om att man skall dra ekonomisk nytta av evenemangen.
Sovjetunionen fick sin första olympiad i Moskva sommaren 1980.
Efter Sovjetunionens kollaps 1991 tävlade presidenterna Jeltsin och Putin och deras regeringar i många år om att få olympiska spel och världsutställningar till Ryssland men fick länge nej av urvalskommissionerna med motiveringen att Ryssland inte skulle klara av arrangemangen.
För Putin var det därför en politisk framgång när Internationella Olympiska Kommittén, IOC, i juli 2007 valde den ryska semesterorten Sotji vid Svarta havet för vinterolympiaden 2014; likaså när Internationella Fotbollsförbundet, FIFA, i december 2010 valde Ryssland för fotbolls VM 2018.
Ryssar är mer idrottsintresserade än de flesta folkslag – sport var en av de få icke-politiserade fritidsaktiviteter man kunde ägna sig åt i Sovjetunionen – så besluten var mycket populära i Ryssland bortsett från den politiska prestigen.
Dock har det inte alltid gått som Ryssland velat. Moskva-olympiaden 1980 bojkottades av ett 80-tal länder med USA i spetsen på grund av Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan 1979.
Varken Tyskland eller Norge deltog, däremot Frankrike och Storbritannien.
Den svenske Moskva-ambassadören satt på läktaren vid invigningen men icke hans Nato kolleger.
I gengäld bojkottade Sovjetunionen och andra öststater sommarolympiaden i Los Angeles 1984. Sotji-olympiaden 2014 utsattes för en partiell politisk bojkott av många västländer på grund av Rysslands interventioner i Ukraina.
På samma sätt är fotbolls VM i Ryssland föremål för stort och kontroversiellt politiskt intresse.
Premiärminister May sade den 14 mars, att ingen representant för regeringen eller den kungliga familjen skulle närvara med anledning av den förgiftade ryske dubbelspionen i Salisbury.
Utrikesminister Wallström sade i Riksdagen den 5 juni att ingen medlem av svenska regeringen skulle delta vid invigningen av fotbolls VM i Ryssland till följd av Rysslands ”dåliga uppförande”.
Vissa skribenter har argumenterat för en total svensk bojkott av VM. Vi kommer säkert få se flera bojkottyttringar från andra länders sida.
För den ryska ledningen är naturligtvis dessa bojkotter en politisk besvikelse, en besvikelse som kan uttryckas i det ryska ordspråket ”Chotelos kak lutje, polotjilos kak vsegda” – Vi hoppades att det skulle gå bättre, men det gick som vanligt.
Man gjorde stora politiska och ekonomiska investeringar i Sotji och likaså nu i de 11 städer där fotbolls VM skall spelas. De är Moskva, St. Petersburg, Kazan, Sotji, Kaliningrad, Nizjnij Novgorod, Volgograd, Rostov-na-Donu, Samara, Jekaterinburg och Saransk.
Under min tid som ambassadör i Ryssland har jag besökt alla utom Saransk i Mordvinien.
De har alla sin särprägel och lokala kultur och är väl värda besök. I motsats till vinterolympiaden 2104, då alla investeringar koncentrerades till Sotji, är det till fördel för Rysslands utveckling att infrastrukturinvesteringarna med sportanläggningar och kommunikationer nu sprids till ett stort antal städer i den europeiska delen av Ryssland.
Den ryska staten har upphävt sina krångliga visumregler för de utlänningar som vill besöka fotbollsmatcherna.
Personligen hoppas jag att många skall göra det och helst utanför Moskva och St. Petersburg. De kommer då att upptäcka ett annat Ryssland, som inte bara består av Moskva, Kreml och Putin.
Det är ofrånkomligt att stora idrottsevenemang och politik hör samman när det rör ett land som ter sig så kontroversiellt som Ryssland.
Det är dock så att de allvarliga motsättningar och ideologiska konflikter som råder mellan västmakterna och Ryssland inte löses genom sanktioner och bojkotter eller genom att diplomater skriver på några avtal.
Motsättningarna bottnar i enskilda människors fruktan och farhågor, i konflikten mellan vi och dem, och kan endast mildras genom att man ser och förstår den andre.
Visumfrihet och frihandel är därför de bästa politiska konfliktlösningsinstrumenten. Så res till fotbolls VM i Ryssland och se med egna ögon vad Ryssland och ryssarna har att bjuda.