Artikelförfattarna, som kommer kontakt med offer för sexbrott, tycker det är märkligt och olämpligt att skämta om våldtäkter på barn. Foto: Hasse Holmberg/TT och PRIVAT
Debattinlägg

”Nej, det är inte humor att uppmana till våldtäkt mot barn”

Publicerad

”Vill vi ha ett samhälle där det är okej att hävda humor när vuxna uppmanande sjunger om att våldta spädbarn?” frågar sig Åsa Kastbom, Per-Åke Wecksell och Maria Dufva.

Om debattörerna

Åsa Kastbom
Överläkare psykiatri, expert inom barnmisshandel och sexuella övergrepp
Per-Åke Wecksell
Kommissarie NOA (Nationella operativa avdelningen)
Maria Dufva
Kriminolog och författare

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Visst kan en försöka göra sig rolig eller skaffa sig uppmärksamhet genom att uppmuntra till att våldta spädbarn, men bör en?

Det finns i vårt samhälle någon slags helig regel som säger att det ska vara ok att skämta om allt. Men måste den regeln verkligen tillämpas till ytterlighet?

Humor som tangerar det förbjudna är ofta väldigt rolig och de allra skickligaste komikerna är otroligt duktiga på att balansera på just den gränsen. De som lyckas gör det med precision och briljans.

Att uppmana till våldtäkt av spädbarn, döda prostituerade eller använda motorsåg i någons underliv osar mer av ett desperat sätt att få uppmärksamhet än ett äkta och ärligt försök till humor.

Vi är idag många som sett filmer och bilder på barn i alla åldrar som våldtas; det ingår i mångas arbetsuppgifter.

Vi är många yrkesutövande som träffar både barnen och förövarna efter att brotten kommit till samhällets kännedom.

Att skämta om vad de varit med om har aldrig känts aktuellt. Mer allvar eller tyngd är svårt att föreställa sig.

Många har hört talas om den numera livstidsdömde Peter Scully, en australiensisk förövare som på beställning från likasinnade live-streamade när han torterade och förgrep sig på barn.

Han hängde små barn upp och ner i taket för att tortera dem med brinnande stearinljus samt våldta dem. De han dödade grävde han ned eller så fick barnen gräva ner varandra.

Det mesta materialet delade han på dark web/darknet.

Den här varianten av sexualbrottslighet på nätet efterfrågas enormt i vissa kretsar och är enligt Ecpats senaste rapport det som ökar mest vad gäller inkomna tips till Ecpats hotline.

Att faktiskt se detta ske, det som vissa i någon slags desperat sent påkommen efterkonstruktion hävdar är humor, är i den verkliga världen så långt ifrån humor en någonsin kan komma.

Att påstå att dessa musikaliska verk skapats för att sätta fokus på frågan känns märkligt eftersom det aldrig tidigare framgått.

Det är heller inget annat än vidriga härskartekniker att beskylla dem som ifrågasätter och protesterar för moralpanik.

Vill vi ha ett samhälle där det är okej att hävda humor när vuxna uppmanande sjunger om att våldta spädbarn?

Värnar vi våra grundlagar så pass att det ofta missuppfattade och slentrianmässigt använda begreppet yttrandefrihet står över allt?

Vi individer i samhället är fria att säga vad vi vill till varandra så länge det inte är brottsligt.

Men vad är då brottsligt och när blir humor brottsligt?

I synnerhet när ingen fattar poängen och det inte finns någon vuxen runt om som kan förklara för alla barn som konsumerar detta i tystnad.

Vill vi verkligen inte att samhället ska bli bättre? Att barn som växer upp idag ska slippa se och höra det vi och många andra sett och hört och aldrig kan glömma? Det som jagar många av oss in i mardrömmar och ohälsa.

Vuxna med ett gapande begär efter uppmärksamhet och pengar får inte sätta ribban för vad som är humor och inte.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.