Skolans centrala roll kan inte nog poängteras om Sverige ska leva upp till varje barns rätt till utbildning och hälsa.
För många barn som flytt är skolan den enda trygga punkten i en annars otrygg och oförutsägbar tillvaro.
Bris nya rapport visar dock att skolan inte alltid klarar av att vara den trygga punkten.
Det är tydligt att skolan behöver ges bättre förutsättningar och utveckla hållbara strukturer för mottagande och inkludering av nyanlända elever.
Barn och familjer som flytt till Sverige påverkas av faktorer som bostadsbrist, boendesegregation och socioekonomisk utsatthet – allt detta behöver skolan förhålla sig till i sitt kompensatoriska uppdrag, men lösningarna på samhällsproblemen kräver politiska beslut på flera nivåer.
Den svenska skolan tampas också med skolsegregation, bristande likvärdighet, och en tilltagande lärarbrist.
Omläggningen av migrationspolitiken har lett till att många barn lever i vad som kan beskrivas som en permanent tillfällighet, med tillfälliga uppehållstillstånd som måste förnyas regelbundet – för vissa så ofta som en gång per läsår.
Detta skapar en stor elevomsättning och försvårar planeringen av till exempel skolplatser, rekrytering, studiehandledning och övrigt stöd.
Det skapar också en förödande otrygghet bland barn som flytt och deras familjer. Det är uppenbart att den permanenta tillfälligheten måste brytas.
Det behövs också en bättre stödjande skolkultur kring nyanlända elever, där mottagandet är ett gemensamt ansvar för alla vuxna på skolan, med ett strukturerat lagarbete kring eleverna. Ansvaret kan inte ligga på en enskild personalkategori, eller på eldsjälar.
Men skolan kan inte göra hela jobbet, utan behöver få fokusera på sitt uppdrag.
Det finns ett stort behov av praktisk stöttning till nyanlända föräldrar, som riskerar att falla på en redan belastad skolverksamhet.
Här behöver kommuner med stort mottagande hitta modeller för samverkan med andra samhällsfunktioner såväl som med civilsamhället, i syfte att stötta föräldrar.
I enlighet med barnkonventionen bör Sverige sträva efter att skapa hållbara, varaktiga lösningar för barn som flytt. Därför vill Bris se att:
- Permanenta uppehållstillstånd bör vara huvudregel, om detta inte kan uppnås är ett minimikrav att de tillfälliga uppehållstillstånd som ges är minst tre år och därmed lika långa för alla barn.
- Skolplikt för alla barn i pågående asylprocesser, eftersom skolan är en av grunderna i återskapandet av trygghet för barn som flytt. Detta är extra viktigt i ljuset av de långa handläggningstider som vi har haft de senaste åren.
- Varje skola måste hitta former för samverkan och lagarbete kring nyanlända elever på skolan där all personal involveras oavsett befattning. För att alla ska kunna bidra behöver kompetensen stärkas hos alla vuxna i skolan i frågor om flyktingskap, kris och trauma, och bemötande av barn med erfarenhet av flykt.
Trots att det inte går att veta hur länge ett barn i praktiken kommer stanna i skolan eller i Sverige är det viktigt att skolan bemöter varje barn som att hen är där för att stanna, för att inte ytterligare förlänga tiden på flykt.