Alliansen har nu kommit överens om att de ska gå till val på att återinföra ordningsbetyg i grundskolan och gymnasiet.
Uppenbarligen överger Alliansen sin tidigare linje om att göra den svenska skolan till en kunskapsskola. I en kunskapsskola mäter betygen kunskap och färdigheter. Men nu är det uppförande, lydnad och ordningssamhet som ska in i betygsdokumentet.
Alliansförslaget innebär visserligen att varje skola själv får bestämma om de ska använda sig av ordningsbetyg eller inte. Det inger hopp om att rektorer och lärare inte går med på den här återgången till 60-talets skola.
På alla andra skolor, där ett sådant här system införs, kommer vi att ta fajten mot beslutet. Det är inte för att få ett ordningsbetyg stämplat i pannan som elever går till skolan – de går dit för att lära sig.
Ändras den grundförutsättningen måste det få konsekvenser. Elevstrejker är inte ett uteslutet alternativ.
Det finns inte många argument för ordningsbetyg, eller ordningsomdömen som Folkpartiets kommunikatörer vill kalla det, men vad vi kan bedöma är det två skäl som förs fram i debatten.
För det första hävdar man att lärarna vill ge ordningsbetyg och för det andra sägs detta vara en viktig information till föräldrarna.
Det första går att diskutera, det finns säkert olika mätningar som visar på olika resultat, men faktum är att båda lärarfacken har kritiserat förslaget.
Det andra argumentet om information till föräldrarna är märkligt. Det måste finnas enklare och mer effektiva sätt att kommunicera med föräldrarna än att två gånger om året skriva en rad i betygsdokumentet om elevens uppförande.
Det finns idag inget som hindrar lärare från att ha en löpande dialog med elevernas föräldrar. Vad vi erfar görs det också på majoriteten av skolorna.
Låt oss också påminna om att hälften av eleverna på gymnasiet är över 18 år och därmed myndiga. Resonemanget fallet på sin egen orimlighet. Argumenten mot är både fler och starkare.
Det mest allvarliga är att det urholkar betygen som ett kvitto på vad eleverna lärt sig. Det befäster en bild av att lärarna ska bedöma eleverna utifrån subjektiva upplevelser och inte på objektiva kunskapskriterier.
Det monterar ned visionen om en kunskapsskola. Konsekvenserna är lätta att förutspå. Det premierar lydiga och passiva elever och straffa ut kritiskt tänkande och entreprenöriella personligheter.
Det kommer dessutom att skapa extra arbetsuppgifter för lärarna. Kontakterna med hemmen kommer antagligen inte att förenklas utan snarare intensifieras när föräldrar ska ringa och diskutera orättvisa ordningsomdömen eller vaga formuleringar.
Dessutom blir det nog så utmanande för lärarkollegiet att behöva göra detta. Är det tanken att varje lärare ska sätta var sitt ordningsbetyg eller är det en samlad bedömning som gäller?
Hur ska de i så fall komma överens? Vem har det slutgiltiga mandatet? Vad händer när någon tycker olika?
Detta väcker fler frågor än vad det ger svar även inom lärarprofessionen. Till syvende och sist handlar detta om vilken skola vi vill ha.
Söker vi lösningar i dåtiden eller blickar vi mot framtiden? Alliansregeringen har tidigare balanserat farligt nära nostalgiska tankefigurer om att det var bättre förr i sin skolpolitik.
I och med det här beskedet känns det tyvärr som att bakåtsträvarna har vunnit.
Det tjänar varken eleverna, lärarna eller samhället som helhet på.