Vi på Gloria Forlag hade just startat upp när vi hörde om Fredrik Virtanens manus, och att han inte hade några utgivare i Sverige.

Som nystartad utgivare letade vi efter de meningsfulla historierna om vår tid, och vi hade länge försökt förstå vad som var så viktigt med Metoo, och vad det var som gick så fel. 

Vad hände hösten 2017? Alla var så unisont överens om vikten av innehållet som lyftes fram, men ändå var det något som var så fel.

Vi hade inte analysen klar, men när Fredrik Virtanens manus kom vår väg, var vi såklart intresserade av att läsa. 

Och vi skakades av allvaret, hur han närmast hade skrivit för att överleva den mardröm han då fortfarande var i. Men vi blev naturligtvis också kritiska, vad har han gjort och vad är det egentligen som har hänt?  

När vi satte oss in i mediafallet blev vi mer och mer intresserade. Rannsakningen skulle täcka hela bilden: odokumenterade påståenden på sociala medier, vilka folk villigt gillar och delar innan de slutligen hamnar på tidningarnas löpsedlar.  

Det är den stora bilden. Hur känslor får fritt spelrum och i den goda sakens namn förlamar journalistiken och det offentliga samtalet. Samtidigt handlar detta också om de val som var och en av oss ställs inför, varenda dag.  

När det förra hösten blev offentligt att vi skulle publicera hans bok, fick vi hälsningar på Facebook: ”Hur kan ni!! ni som är kvinnor?!” Men detta handlar inte om kön, det handlar om kvaliteten på det offentliga samtalet. 

När Virtanen blev rammad av Metoo den dramatiska hösten, var fallet enormt. Med namn och bild på tidningarnas löpsedlar blev Fredrik Virtanen lämnad liten ära. Han blev brännpunkten som attackeras med tungt artilleri från yttersta höger till yttersta vänster.  

Den offentliga gapstocken var så omfattande att Virtanen övervägde att ta sitt eget liv. Att hoppa framför bussen kunde te sig som det bästa alternativet. Det kom mordhot mot honom och familjens bostad. Han förlorade sitt jobb som ledarskribent i Aftonbladet. Han blev spottad på, på gatan.  

I ett försök att förstå vad som hände, men också för att överleva, satte han sig ner och skrev.

Han gjorde en rannsakning av händelserna, inte minst vad som utspelade sig i medierna under månaderna som följde.  

Författaren lämnar ingen nåd för någon, ej heller för sig själv. 

Så blir en viktig bok till. Så småningom fann den sin form. Som en anklagelseskrift, men först och främst en bok om hur extremt viktigt det är att medierna håller huvudet kallt och litar på vedertagna reglerna om att vara korrekta, vara faktagranskare och ge rum för samtidigt bemötande.  

Boken har blivit en Kafka-artad berättelse.  Särskilt med tanke på norska läsare, som inte känner till saken sedan tidigare, bedömde vi att det var av allmänt intresse att publicera förundersökningsprotokollet, där både anklagande och den anklagade kommer till tals med sina egna ord, som de skrevs ner 2011. 

Det var det närmaste vi kunde komma sanningen om vad som hände den gången i 2006. Det är den smärtsamma nollpunkten i den här historien. 

Denna boks främsta ärende är att alla har rätt att komma till tals och att ingen kan straffas utan lag och dom. Det är de rättsliga och demokratiska grundläggande principer som måste hållas högt.  

Sen skall journalister undersöka om domen är korrekt och om den som anklagas för övegrepp har kommit undan för enkelt.  

Metoo var en oerhört viktig fråga och ingen tjänar på att den slösas bort i en folkdomstol. I ett långsiktigt perspektiv är rättsstatens principer ganska nya, men de flesta av oss gillar att tänka att vi lever i ett samhälle där rättsliga principer och yttrandefrihet gäller för alla. Så är inte längre fallet. 

I sociala medier ser vi tyvärr allt oftare att människor hängs ut i trådar där gapstockens principer gäller. När traditionella medier lockas att följa efter i jakten på klicken, går det riktigt illa.

Utan nåd  är inte bara historien om Fredrik Virtanen, den handlar också om den seriösa journalistikens överlevnad i ett samhälle där moralism, mobbning och lynchning hotar att undergräva medias roll. 

Vad händer i en medial offentlighet som under några korta veckor slänger alla sina principer överbord och använder hashtagen #metoo som motivering till att publicera material från skvallerspalterna och skandaljournalistiken? 

Denna veckan har boken fått ett helt överväldigande positivt mottagande i norska medier.

Fotnot: Ämnet diskuteras i Opinion live, den 2 maj. Medverkar gör bland andra David Eberhard, Carolin Dahlman och Stina Svensson (FI)