Jobba dygnet runt? Nej, det funkar ju inte i längden. Efter bara ett år i arbetslivet har jag redan sett hur vänner och bekanta kämpar för att inte jobba på sin fritid.
Som ung och ambitiös, med jobbet ständigt närvarande är det svårt att sätta gränser.
En kompis till mig reser ofta i jobbet. Hon har arbetsdagar från tidig morgon till sen kväll. Det är outtalat när hon ska hinna sköta mejlen och utföra sina andra arbetsuppgifter.
Så hon gör det när hon kommer hem sent på kvällen. Majoriteten av alla kvällar i veckan.
Fackförbundet Unionens har gjort en undersökning tillsammans med Novus som visar att hennes exempel är vanligt.
Många saknar riktlinjer på sin arbetsplats för när de förväntas vara tillgängliga. Bara var femte har det. Det är inte konstigt att människor bokstavligen rusar in i den berömda väggen.
Jag är 27 år idag och arbetar som generalsekreterare på en ideell organisation med sex medarbetare. I min bekantskapskrets är stressen i arbetslivet närvarande hela tiden.
Många omkring mig är högpresterande och vi försöker stötta varandra att inte köra för hårt. Ändå har det redan brustit för flera av mina vänner. De har jobbat så hårt att de till slut inte vet vad de gör eller var de är.
Så kan och ska det ju inte få vara! Men jag förstår varför det är så.
Ja, bilden börjar sakta klarna. Digitaliseringen har öppnat möjligheter för att jobba var som helst och när som helst. En tjänsteperson är inte beroende av sin dator på kontoret utan kan lika gärna jobba hemma, på café eller varför inte från solstolen. Det är ju skönt.
Baksidan känner vi också till – om vi kan jobba när som helst så gör vi också det. Unionens undersökning visar att 1 av 4 tjänstepersoner jobbar på kvällar och helger för att hinna med sitt jobb. Lika många jobbar över minst tre timmar i veckan.
Och handen på hjärtat. Hur gör du? Stökar du också undan några mejl medan makaronerna kokar eller river av ett telefonmöte i väntrummet hos tandläkaren?
Eller kanske smygkollar mobilen i soffan när filmen blir lite för långsam? Arbetet tar aldrig slut och kan alltid göras.
Jag har funderat mycket på hur vi ska hålla ett helt arbetsliv men samtidigt kunna visa framfötterna och göra ett bra jobb. Vad ska prioriteras bort och vem sätter gränserna?
Som chef försöker jag vara ett föredöme. Till exempel svarar jag inte på mail sent på kvällen.
Mitt jobb pågår jämt, om det händer något måste jag vara där. Jag har valt det och accepterat konsekvenserna. Jag har hittat egna strukturer för att koppla bort jobbet och vara ledig också.
Jag försöker äta, träna och sova ordentligt. Ofta går det bra men jag utsätts hela tiden för utmaningar.
Det gränslösa arbetslivet är här för att stanna. Den tekniska utvecklingen tuffar på och rätt hanterat kan vi dra nytta av den. Men i framtidens arbetsliv kan det inte bara vara upp till mig att dra gränser.
I framtiden behöver vi ha gemensamma gränser på varje arbetsplats. Och så ska vi inte ha mer att göra än att vi hinner på arbetstid.