Många av oss som jobbar i skolan får ofta en klump i magen av oro innan loven. Hur ska det gå för de mest utsatta av våra elever? Vem ser dem när inte vi gör det? Det är dags för er andra att dela vår oro. För nu är jul igen…

Strålande juleljus, hela släkten samlad, mängder av spännande paket och tindrande, förväntansfulla barn. Ett härligt, ansvarslöst lov med pulkaåkning, simhallsbesök eller rentav en Thailandsresa?

Eller ensamhet, fulla föräldrar, molande hunger eller ”bara” skammen över att inte få lika fina julklappar som klasskamraterna. Eller inga julklappar alls? Stryk i stället för kärlek? Barns verklighet ser så väldigt olika ut i Sverige idag.

I skolan blir olikheterna så smärtsamt tydliga. När läraren tänder ett ljus på katedern och pratar om julen, får någon elev härliga förväntningar och någon annan en stor klump i magen.

Var sjunde barn i Sverige blir utsatt för våld, enligt Barnombudsmannen. Det betyder i snitt fyra barn i varje klass. Enligt den undersökning BO hänvisar till har bara sju procent av de drabbade barnen berättat om misshandeln för någon myndighetsperson, så tänk vilket mörkertal det finns.

Vi som jobbar med barn bär ett enormt ansvar att vara så öppna, trygga, förtroendeingivande och tillgängliga att eleverna vill, vågar och kan anförtro sig till oss.

Varje fredag eftermiddag vibrerar det av känslor i skolkorridorerna och inför loven kan det bli både brandlarm, gråt och konflikter.

Vem ser mig när inte läraren gör det? Kommer mamma vara nykter när jag kommer hem? Finns det pengar till mat och vem ska laga den?

I vissa skolor i utsatta områden serverar vi varm mat inte bara på lunchen på fredagarna utan även på mellis, för vi vet att många barn inte får tillräckligt bra mat på helgerna.

På måndagarna går det åt mycket mer mat än andra dagar, för även i familjer med goda resurser så orkar, vill eller förmår inte alla vuxna se till att barn äter ordentligt.   

Enligt Rädda Barnen lever 12 procent av alla barn i Sverige i familjer som räknas som fattiga. Det utgör tre elever i varje klass men på grund av segregeringen är fattiga barn i minoritet i vissa områden och i majoritet i andra.

Jag har mött elever i ”rika” områden som inte fått en enda julklapp trots att föräldrarna så gärna velat ge det till dem.

Barn som inte ens vågar drömma om de där leksakerna de visar i TV-reklamen. Barn som aldrig rest på semester.

Därför måste alla lärare tänka på hur man pratar om julen, sommarlovet och helgerna. Det är inte alls alla elever som ser fram emot en Carl-Larsson-jul med hela släkten. Målar vi ut det så, känns utanförskapet ännu tydligare.

Åtskilliga eftermiddagar har det suttit gråtande elever i mitt rum; barn som inte vågar gå hem. Barn som slutligen tagit modet till sig och vågat berätta om hemförhållanden som är både sorgliga och oacceptabla.

Tänk om jag kunde lita på mina egna ord när jag säger att vi kommer att hjälpa dem. Att samhället, vuxenvärlden – ja, att du och jag finns där för dem och deras familjer. Men det är inte alltid så lätt.

Nu är det tyvärr dags för er andra att också få en klump i magen inför jullovet.

Jag tror inte folk vet hur många barn i Sverige idag som faktiskt upplever våld, fattigdom, missbruk, psykisk sjukdom eller omvårdnadsbrist.

Vet man inte det, kanske man inte heller är så pigg på att avvara resurser till socialtjänst, barnpsykiatri, skola eller vård.

Barn behöver vårt beskydd! De behöver dig och mig.

Så en bra julklapp kunde vara att vi bestämmer oss för att samhället ska satsa mycket mer på barnen.

Med den vetskapen blir det lite lättare att gå på jullov i år.