Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Debattinlägg

”Internationella inbrottsligor är ett svenskt problem”

”EU har sina brister, men detta är ett svenskt problem som svenska rikspolitiker inte tar ansvar för”, skriver debattören.

Om debattören

Jan Kallberg
Disputerad statsvetare och säkerhetsforskare, verksam i USA

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Den fria rörligheten inom EU beskylls för att vara inkörsporten och anledningen till varför internationella inbrottsligor härjar i Sverige.

EU har sina brister, men detta är ett svenskt problem som svenska rikspolitiker inte tar ansvar för.

Det är inte en EU-uppgift eller -jurisdiktion att vara lokal ordningsmakt i Sverige.

Samtliga riksdagspartier har haft ett decennium på sig att ta tag i detta och svensk politik har lärt upp ligorna att det är fritt fram. Ligorna kom inte till Sverige med en affärsplan, ett antal lastbilar och en färdig logistikkedja från A till B.

Några lärde sig att risken för upptäckt var nära noll och sedan har det utvecklats ostört i åratal. Uppklarningsprocenten för inbrott är runt 3 procent, men om du drar bort lokalt kända missbrukare som bryter sig in – och ibland somnar på plats – är risken för ligorna nära noll.

Forskning och erfarenhet säger för övrigt att risken för upptäckt har större inflytande över brottsbenägenheten än straffskala.

När samhället har problem fungerar konkreta tal och liknelser väl. Det sker på årsbasis nästan 14 000 villainbrott i Sverige där hälften är internationella ligor, enligt polisens underrättelsetjänst.

Eftersom ligorna stjäl allt som kan säljas i mottagarländerna åker utombordare, motorcyklar, verktyg och cyklar med – vilka kan vara 10 kubikmeter vid varje tillfälle.

Lägg sedan till lägenhetsinbrott med mindre volym. Om detta stämmer stjäl ligorna plus minus 90 000 kubikmeter. Så det som börjar med separata händelseri  form av inbrott i Surahammar och Nyköping är bara toppen på isberget.

Antag nu att en EU-trailer kan lastas med 45 kubikmeter stöldgods. Det är 2 000 trailerlaster.

Med det i åtanke kommer här tre enkla förslag som skulle förändra detta – och bara kräver små legala justeringar:

  • Sverige har ett begränsat antal hamnar och utfarts vägar.Fasta kontrollplatser 100 meter före gränsen som kontrollerar säkerhet, säkring och att lasten i dokument är beskriven korrekt för att förhindra miljö- och explosionsfara. Eftersom detta är en miljö- och säkerhetsinspektion föregår det tullning. Samverkan med finsk och norsk polis samt betydande böter ovanpå beslagsrisk om detta kringgås utan polistillstånd. Polis som upptäcker pågående brott, eller misstanke därom, har fulla polisiära befogenheter.
  • I utlandet beslagtas och förverkas brottsverktyg. Fordonet som transporterar stöldgodset tas i beslag och efter dom förverkas och säljs det av Kronofogden, där medlen går åter till drabbade medborgarna, exempelvis via Brottsofferfonden.
  • Andra tillhandahållare av resurser och tjänster i kedjan från inbrott till utförsel; lager, bilar och temporära bostäder riskerar beslag och förverkande utan ersättning, om rätten finner det bortom rimligt tvivel att de känt till verksamhetens art.

Där undergrävs den kriminella affärsmodellen. Inbrotten lönar sig inte längre.

Det är en enklare modell än att söka reda ut var medparten av lasten var stulen, vilket kan ta åratal. Det ger direkt effekt.

I Sverige kan det låta okonventionellt och aggressivt men internationellt är beslag och förverkande en förekommande metod att neutralisera vinsterna från brottslig verksamhet.

Stöldligor gör det för att de enkelt kan tjäna pengar – vilket gör att de slutar först när vinsten är utraderad. 

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.