Patricio Galvéz reste för att hämta sina barnbarn, och fann dem svårt undernärda. Det yngsta barnet är ett år gammalt. De andra barnen är 2, 3, 5, 5 (tvillingar) samt 7 och 8 år. Foto: Privat
Debattinlägg

”IS-barnen behöver skydd och rehabilitering”

Publicerad

”Självklart är det vuxna IS-sympatisörers fel att det finns svenska barn i en krigszon och att de fått se saker ett barn aldrig ska behöva se. Men vad är det för logik när det gäller barnens perspektiv?” skriver David Almlöf.

Om debattören

David Almlöf
Lärare och journalist Göteborg

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Patricio Galvéz, som jag lärt känna genom mitt jobb som lärare, befinner sig i Syrien för att försöka få hem sina sju barnbarn. Barnens båda föräldrar, som anslöt sig till IS, är döda.

I mina ögon är det ett solklart brott mot barnkonventionen att Sverige inte snabbt tagit hem dessa traumatiserade och fysiskt sjuka barn som vistas i flyktingläger i norra Syrien.

Rädda Barnen säger samma sak. Barn är alltid offer i krig. Barn har individuella rättigheter gentemot staten.

De fyra äldre barnen är svenska medborgare, de tre små är födda av svensk medborgare och behöver komma till Sverige för att få skydd, vård, omsorg. De är påtagligt undernärda.

Andra ”IS-barn” har föräldrar kvar men är ännu värre däran med undernäring och infektioner. De måste få hjälp omedelbart.

Sveriges inrikesminister Mikael Damberg mumlade i en intervju i SVT Agenda att svenska tjänstemän inte kan gå in i detta osäkra område. Och att det är föräldrarnas fel att barnen är där.

Det är ett allvarligt undanglidande från statens ansvar för minderåriga medborgare, vilket Rädda barnens chef, Ola Mattsson, konstaterade i samma inslag av Agenda.

De sista IS-styrkorna var instängda och SVT:s reportrar var redan på plats i flyktinglägren när intervjun gjordes. Det är klart att svenska myndigheter skulle vara där före SVT. Mattsson konstaterade att Frankrike redan fanns på plats.

Självklart är det vuxna IS-sympatisörers fel att det finns svenska barn i en krigszon och att de fått se saker ett barn aldrig ska behöva se. Men vad är det för logik när det gäller barnens perspektiv?

Det är inte precis så socialtjänsten resonerar när barn far illa här hemma. Att avstå från att agera med hänvisning till att föräldrarna får ta på sig situationen.

Dambergs uttalande 24 februari var uppenbarligen ett strategiskt uttalande för att inte verka terroristvänlig och därmed förlora S-röster till M och SD. Det är cyniskt att sådant vägs in när oskyldiga svenska barn svävar i livsfara.

Jag är därtill rätt övertygad om att S-väljare förväntar sig en mer klassisk socialdemokratisk hållning i frågan. Humanism och mänskliga rättigheter kommer allra först. Barn kan inte blandas in i sina föräldrars extrema livsval och brottslighet.

Senaste rapporten i SVT handlar om apokalyptiska förhållanden i lägret med hänvisning till källor hos Röda korset. Men kriget är över och Sverige har skickat tjänstemän förr till farligare platser än den kurdiskt kontrollerade delen av Syrien.

I de fall som ”IS-barns” föräldrar är i livet kan det fortfarande vara knepigt att ta rätt beslut med de sjuka barnen. Det är oftast för traumatiskt att skiljas från sina föräldrar oavsett övriga omständigheter.

Om de vuxna IS-sympatisörerna ska vara kvar för att utredas i tribunal på plats i Syrien så kanske barnen måste vara kvar och vårdas på plats med hjälp av biståndspengarna som nämndes i veckan.

I fallet med Patricios föräldralösa barnbarn finns det bara en tänkbar lösning: ta hem dem fort och ge dem skydd och rehabilitering.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.