Martin Smedjebacken kramar grisen Jane från Gotlands djurfristad. Tidigare var Martin en stor köttätare. Man han har tänkt om helt. Foto: Malin Friis
Debattinlägg

”Jag åt kött i 25 år – men aldrig mer”

”Våra veganska barnbarn kommer att fråga om vi kände till det enorma lidande som djuren fick utstå i de svenska djurfabrikerna”, skriver Martin Smedjeback.

Om debattören

Martin Smedjeback
Ordförande i Save Movement Sverige

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Har du umgåtts med en gris någon gång? Om du hade spenderat tid med Jane, som bor på Gotlands djurfristad, så hade du upptäckt att hon är väldigt kelig och att hon inte kan få nog av solsken.

Att djur har unika personligheter vet nog varenda person som lever med katter eller hundar. Men det är också något som forskningen visar.

Per Jensen, professor i etologi, skriver i sin bok Djurens känslor (2018): ”Att det skulle finnas modiga bananflugor, blyga syrsor och aggressiva laxar kan låta underligt och svårsmält, men forskningen är helt tydlig: djur har personlighet och den styr hur de agerar.”

De första tjugofem åren i mitt liv ägnade jag inte en tanke åt att varje djur har en unik personlighet. Oreflekterat åt jag kött flera gånger om dagen.

Hur hade livet varit för de kycklingar, grisar, fiskar och kor vars kroppar låg på min tallrik?

Hur många liv hade offrats för att jag skulle få min köttfärssås eller skinkmacka?

Dessa frågor ställde jag mig aldrig som köttätare. Inte heller mina kompisar, föräldrar eller lärare lyfte frågan om det egentligen var rätt att äta djur. Det var en ickefråga för ”alla” åt vi ju kött.

Idag vet jag att nästan alla svenska grisar lever hela sina liv instängda på hårda betonggolv.

Extremt få av Janes artfränder inom matindustrin får någonsin njuta av solens strålar på sin rygg.

Som köttätare bar jag inte på nycklarna till deras fängelse, jag stack inte kniven i deras strupe, men genom mina inköp och konsumtion var jag orsaken till deras fångenskap och död.

”Men de är ju bara djur” kanske du tänker, liksom jag sa till mig själv när jag fortfarande åt kött. De kan väl inte lida som vi?

Vi lär oss att det existerar en milsvid skillnad mellan oss människor och djuren inom matindustrin. Om vi intalar oss detta kanske vi kan rättfärdiga vårt köttätande?

Professor Per Jensen igen: ”Forskningen har med eftertryck visat att det inte går någon skarp gräns mellan vår egen upplevelsevärld och den vi hittar hos andra djur och det gäller som sagt inte bara hundar och katter. De kanske resonerar och planerar mindre och de uppfattar andra saker i omgivningen än vi, men deras grundläggande känsloliv är väldigt likt vårt.”

Idag släppte Jordbruksverket en rapport som visar på den lägsta konsumtionen av kött i Sverige på över tio år.

Många drar ner eller slutar helt på grund av den katastrofala påverkan köttet har på klimatet. Andra slutar med kött för att få bättre hälsa.

Idag träffar jag också allt fler som slutar med köttet av omsorg om djuren.

Jag tror att vi kommer att äta mindre och mindre kött i Sverige. Faktum är att inom några årtionden tror jag att våra veganska barnbarn kommer att titta tillbaks på vår nuvarande kost med avsky.

De kommer att fråga om vi kände till det enorma lidande som djuren fick utstå i de svenska djurfabrikerna.

De kommer att fråga varför vi valde att bidra till lidandet genom vår kost trots att vi hade både näringsrika och delikata alternativ.

Vad kommer vi att svara dem?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.