Om några timmar möter Sverige Danmark i en träningsmatch i fotboll och jag vet, att jag angriper en helig ko och en ständigt aktuell och en ibland kontroversiell fråga.

Zlatan. Och en demokratisk rätt, den att rösta eller välja att avstå. Du behöver inte ens motivera ditt val. Du har framförallt rätten att avstå att motivera, att inte bli ifrågasatt.

Men har du fortfarande den rätten om du heter Zlatan Ibrahimovic, är störst för Sverige i Sverige och i resten av världen?

Dessutom bara månaderna efter att du gjort anspråk på att förändra den svenska nationalsången, i någon slags ’låt-Sverige-lyftas-till skyarna-anda’?

Nej. Det har du inte.

Att barn nu sjunger, eller sjunger och sjunger – reciterar: ”Jag vill leva. Jag vill dö. I Sverige.” sådär som bara Zlatan kan på ”fjutbollsskånska”.

Det här blir vad mina, dina, Zlatans – allas våra barn sjunger på sina skolavslutningar.

Att den förändringen dessutom är spunnen ur en tid när våra barn möter en samtid som inte lovar dem den framtid vi, vill lova just de här barnen.

Zlatan, du förändrade nationalsången. Ditt verktyg är fotbollen.

Men en viktig del av dig är också din bakgrund. Zlatan, son av Rosengård. Du inger hopp. Du föder en hel nation med optimism även vid de största av förluster.

Vi skulle kunna prata mycket mer om bara dig och mig, Zlatan. Om den relation och de likheter du, trots att vi har träffats, inte känner till att vi har.

Första generationens invandrare från Balkan, om våra jämngamla balkanättlingar, hur min son redan som två-åring gick runt och sa att ”Zlatan e kung”. Visst, för att jag lärde honom. Han var för övrigt och röstade.

Tänk om Zlatan företrädde ett parti? Tänk vems röster han skulle få?

Vi hälsar dig vänaste Zlatan, med eller utan ekonomiska bidrag av din förmögenhet till att engagera dig i vår framtid.

Du tänker kanske att du är beviset på att ensam är stark, och så. Men Zlatan – alla vi i Sverige har gjort dig till vad du är. Glöm inte det.

Du är inte skyldig oss något för det, men du är skyldig att ta hand om de frön av hopp du sått för dem som går i dina fotspår.

De som ser upp till dig. De som bara läst och kommer att läsa en enda bok i sitt liv– din.

Att visa dem att pengar inte är grejen med din framgång. Att man kan spela fotboll för en bättre värld.

Du hade din chans för bara några dagar sen. Och när du sen fick frågan om huruvida du röstat i EU- parlamentsvalet, kunde ditt svar varit så mycket mer än ”Nej, intresserar mig inte”.

Jag trodde att du skojade. Det är som en paradox, Zlatan.

För häng med nu: du intresserar dig inte för valet, alltså intresserar du dig inte för framtiden för dem med den bakgrund du lämnade. Du intresserar dig inte för de hopp du skänkt om en bättre värld och framtid för de som växer ur de frön du sått.

Du intresserar dig inte för att dina, mina, våra barn ska leva i en värld där ett samhälle hjälper dem upp, likt det samhälle som gett dig en hel värld som arena?

Du är en förebild. Så när du nu om bara timmarna kliver ut, som kapten, på Parken i Köpenhamn – kliv då ut som en förebild!

Stå upp för allas vår framtid och lika värde.

Säg att du visst förstår var du och jag kommer ifrån, att den etniska rensningen på Balkan visst inte ska få upprepas, och hur alla vi borde engagera oss i det – genom att gå rösta.

Uppmana de du är en förebild för. Var stolt över din symbol och över din makt.

Låt oss fatta att du fattar att Rosengårds framtid fortfarande engagerar dig. Låt inte allt det bli en fråga för andra – låt det vara en fråga för dig som kan påverka.​