Trots stor internationell uppmärksamhet varje gång en journalist mördas minskar inte angreppen. Dessutom straffas sällan de skyldiga för morden. Under de senaste tio åren har över 700 journalister mördats och i 90 procent av fallen har ingen dömts.
Straffriheten är ett av de stora hoten mot pressfriheten i dag, skriver Svenska Unescorådet och Kalityfonden på den nyligen instiftade FN-dagen mot straffrihet för mord på journalister.
Plötsligt tog den smala skogsbilvägen tvärt slut. Motorerna stängdes av. Det blev dödstyst.
”Vi är framme, stig ut”, sa journalisten Aquilles Zonia, en av få som överlevde den där dagen, och drog upp minibussens skjutdörr. Sikten var fri i alla väderstreck. Det enda som vittnade om vad som nyligen skett i den fattiga provinsen Magindanao i södra Filippinerna var den vända jorden.
Det luktade blod och bensin. I den största gropen låg krossade minibussar blandade med mänskliga rester. Totalt grävde polisens tekniker ur röran av stål, kött och jord fram 57 kroppar och sex fordon. Flera av kropparna var våldtagna, halshuggna och skjutna i munnen.
I dag har det gått fem år sedan den största massakern i modern tid ägde rum på journalister i Filippinerna. Ännu har ingen dömts för något av morden. Under de fem år som gått har situationen för journalister förvärrats. Under 2013 dödades 71 journalister, 826 arresterades och 2160 attackerades fysiskt. Antalet kidnappade uppgick till 87.
Bara himlen vet vad siffrorna för 2014 slutar på efter mordet på Nils Horner i Afghanistan och konflikter som Syrien, Irak och Ukraina. Enligt färsk statistik från FN-organet Unesco mördas i genomsnitt en journalist i veckan.
Det är chockerande siffror som blev blixtbelysta när James Foley och Steven Sotloff fick halsarna avskurna i Syrien. Av nästan 600 mord på journalister och mediearbetare som fördömts av Unescos generaldirektör under perioden 2006-2013 är över 90 procent fortfarande ouppklarade.
Det är alltså närmast riskfritt att mörda en journalist. Det stora antalet mord har också fått konsekvenser för rapporteringen. Utan journalister på plats har omvärlden inte till fullo förstått våldet i Syrien, korruption i Ryssland, eller drogkartellernas makt i Mexico.
När mördarna går fria sporrar det också fler som ser en fri journalistik som ett hot att fortsätta ge sig på journalister. Den här utvecklingen måste stoppas.
Situationen är i dagsläget så pass alarmerande att FN beslutat sig för att göra den 2:a november till en internationell dag mot straffrihet.
Massakern i Filippinerna 2010 delade de lokala journalistkollegorna i två läger. Många beväpnade sig enligt logiken ”bättre att bli arresterad än att bli skjuten” medan andra argumenterade för att just pressetik och objektivitet var det långsiktigt bästa skyddet mot kulor.
Om vi håller etiken högt, intervjuar båda sidor, rapporterar sakligt och undviker slarv eller att bli ett redskap för endera parten minskar vi risken för att fängslas och angripas.
I Unescos rapport ”World Trends in Freedom of Expression and Media Development” framkommer en liknande slutsats – att just pressetik, den professionella koden och oberoende är särskilt viktiga att betona. Det bidrar till ökad säkerhet samtidigt som det ger förutsättningar för medias roll som plattform för det demokratiska samtalet.
Låt oss i Sverige ta intryck av debatten som pågår internationellt och hålla den livsviktiga säkerhetsdiskussionen levande. För vi kan inte bara räkna pinnar i statistiken, hedra de döda och konstatera att det ser mörkt ut.
Mot bakgrund av det allvarliga läget bjuder vi in till ett seminarium den 4 november för att diskutera vad som händer med utrikesbevakningen när det blivit skottpengar på journalister.
Tillsammans måste vi hitta strategier och utbyta erfarenheter från fältet. Säkerhet är mer än skyddsvästar och militärt skydd, det handlar lika mycket om att vinna acceptans i ett konfliktområde.
Samtidigt måste vi ställa krav på stater att inte låta mord på journalister passera. Ofta är det just den politiska viljan att gå till botten med problematiken hos stater som saknas.
Journalistiken är en väsentlig del av demokratins blodomlopp och utan fri journalistik blir världen en tyst plats.