På söndag hålls val i Tyskland. Ett val som är av stor betydelse, inte bara för Tyskland utan även för Europa och den grund av frihet, gemenskap och humanism som hela unionen vilar på.
Av historiska skäl har den nationalistiska och populistiska våg som sköljt över Europa under de senaste decennierna inte fått fäste i Tyskland. Förrän nu.
Läs mer: De vill bli Tysklands nästa förbundskansler
Liksom i Sverige har migration under de senaste åren blivit den mest brännande politiska debatten.
I Tyskland, som i likhet med Sverige varit ett av de länder som tagit emot flest flyktingar sedan krisen 2015, oroas allt fler människor över den omfattande invandringens konsekvenser, och frågor som flyktingar, integration, utvisningar, terrorism och trygghet har hamnat i fokus under valrörelsen.
Något som banat väg för det främlingsfientliga partiet Alternativ för Tyskland, AfD, som bildades så sent som för fyra år sedan och som förra året antog ett policydokument med namnet ”Islam är inte en del av Tyskland”.
AfD är emot muslimsk närvaro i landet och vill förbjuda muslimska offentliga symboler som minareter, böneutropare och heltäckande kläder. Man vill också stoppa familjeåterförening för flyktingar, öka antalet utvisningar och har kritiserat räddningsaktioner på medelhavet.
Utöver den rent invandringskritiska agendan driver de även frågor som att sänka åldern för att dömas till fängelse, från 14 år till 12 år, att Tyskland skall lämna EU, nedmonterat socialt skyddsnät och abortförbud.
Likt många andra tongivande högerpopulistiska partier avfärdar man klimathotet och anser att familjer bör bestå av mamma, pappa barn och inget annat.
Att AfD kommer att komma in i förbundsdagen är högst sannolikt. De bedöms enligt de flesta mätningar få omkring 10-13 procent och kämpar därmed om att bli tredje största parti.
Faktum är att de inte kommer sitta i en regering, men det betyder dock inte att de främlingsfientliga nationalisterna inte redan påverkat den tyska politiken.
Deras inträde på arenan har förändrat det offentliga samtalet och gjort att en retorik som under lång tid varit oacceptabel givits fritt spelrum.
Erfarenhetsmässigt har det bästa sättet att mota högerpopulister i grind varit borgerliga regeringar med en tydlig humanistisk agenda.
Medan regeringar med tongivande socialdemokratiska inslag för att försöka skydda sig mot väljartapp ofta genomfört invandringskritiska partiers agenda, stängt gränser, infört kontroller och stoppat människor som flyr för sina liv från att finna en fristad, har liberaler och konservativa stått för öppenhet.
I Sverige var det regeringarna Bildt och Reinfeldt som skapade förutsättningar för bosnier, somalier och syrier att bygga ett nytt liv i trygghet.
Ett Tyskland och därmed ett Europa som även fortsättningsvis står upp för frihet och mänskliga rättigheter skulle gynnas av att Merkel återigen sätter sig i regering med liberalerna.
Förhoppningsvis finns det goda förutsättningar för det när vallokalerna stänger i Tyskland på söndag kväll.
