EXTREMISM Det är tydligt att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson nu tycker att tiden är mogen att slå mynt av sin nya position som riksdagsparti och på bred front saluföra sitt muslimhat.  Sverigedemokraternas världsbild formas inte av hur Sverige verkligen ser ut utan av blind ideologi. Och skulle Åkesson och hans meningsfränder till äventyrs gå med på att det rasistiska våldet är ett problem så skulle man skylla på ”massinvandringen”. Offren görs till syndabockar i Åkessons uppochnervända värld.” Det skriver riksdagsledamoten Lena Olsson (V) som debatterade våldsbejakande extremism i riksdagen idag.

Igår kunde vi på DN Debatt läsa hur Jimmie Åkesson lyfte fram islamistisk terror som ett av Sveriges största samhällsproblem. Och i riksdagen idag debatterar jag och riksdagsledamöter från övriga partier ”våldsbejakande extremism”. En debatt som   Sverigedemokraterna har begärt. Det är tydligt att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson nu tycker att tiden är mogen att slå mynt av sin nya position som riksdagsparti och på bred front saluföra sitt muslimhat. Man passar såklart också på att surfa på uppmärksamheten kring den tragiska händelsen i centrala Stockholm innan jul då en muslimsk man sprängde sig själv till döds.

Vi i Vänsterpartiet pratar gärna om ”våldsbejakande extremism”. Men då vill vi prata om all form av våldsbejakande extremism. Det kan på ytan se ut som om vi i Sverige, bortsett från några undantag på sjuttiotalet, varit förskonade från våldsbejakande extremism men så är inte fallet. Även om man bortser från såväl John Ausonius framfart i början av 1990 talet och dom hemska dåden i Malmö förra året så har Sverige under lång tid präglats av rasistiskt våld och rasistiska mord. Enligt en genomgång för några år sedan begicks mellan 1993 och 2008 minst 20 mord med rent rasistiska motiv. De flesta av gärningsmännen var organiserade i någon extrem rasistisk eller nazistisk svensk organisation.

Låt mig påminna om några av de mest kända fallen. John Hron var bara 14 år när han dödades av fyra unga män som var uttalade rasister. Gerard Gbeyo lämnades att dö på en gata i Klippan efter att ha blivit utsatt för dödligt våld utan att någon förbipasserande kom till hans undsättning. Björn Söderberg  dödades i sitt eget hem på grund av den antirasistiska kampen som han förde såväl i det politiska som det fackliga arbetet.

Det pågår också ett annat mer lågintensivt rasistiskt våld i form av trakasserier och hot mot moskéer och andra kyrkor och samlingslokaler. Många av oss förskräcktes av rapporterna om stenkastning mot en liten flicka med somaliskt ursprung förra veckan. Alla dessa dåd har sin grund just i en våldsbejakande extremistisk miljö.

Många svenskar har alltså fått sätta livet till på grund av högerextremistiskt, rasistiskt våld, de senaste 20 åren. Mångdubbelt fler har drabbats av trakasserier, hot och våld. Hur många svenskar har under samma period drabbats av islamistisk terrorism? Ändå anser Jimmie Åkesson att det är den muslimska extremismen som är det stora samhällsproblemet. Det kan bara förklaras med att Sverigedemokraternas världsbild inte formas av hur Sverige verkligen ser ut utan av blind ideologi. Och skulle Åkesson och hans meningsfränder till äventyrs gå med på att det rasistiska våldet är ett problem så skulle man skylla på ”massinvandringen”. Offren görs till syndabockar i Åkessons uppochnervända värld.

Men oavsett om våldet och dödandet har sin grund i den ena eller andra extrema politiska inställningen eller extrema tolkningen av religion är det viktigt att vi bekämpar det. Extremismen frodas i rädsla och i marginalisering. Att förebygga genom trygghet och samhörighet är enda vägen framåt.

Att lyssna på Sverigedemokraternas lösningar på olika problem är för det mesta att lyssna på en gitarr med endast en sträng. Vilken låt de än skall spela så hörs samma ton – ”det är invandringens fel”.  Men musiken blir väldigt tunn om man inte spelar på alla strängar.

Vi i Vänsterpartiet är fast övertygade om att man bekämpar både rasistisk och religiös extremism genom att bekämpa arbetslöshet, fattigdom och orättvisor. Detta gäller både i Sverige och i världen. Minskar dom ekonomiska klyftorna är chanserna för öppenhet och  demokrati större. En gemensam nämnare för extremism, av vilken sort det än må vara, är att utövarna oftast är människor som upplever ett utanförskap där en känsla av maktlöshet präglar deras tillvaro. Det är grogrunden för extremism. Och receptet för att komma till rätta med problemet är detsamma överallt – att ge människor de förutsättningar de behöver för att ta makten över sina liv och därmed kunna forma sin framtid på det sätt dom vill.