Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson bör be om ursäkt för sitt påhopp på public servicekanalen P3.
Att partiledaren för ett av Sveriges största politiska partier går till frontalangrepp på medias och public service oberoende är mycket allvarligt.
Det är oacceptabelt att Åkesson försöker att styra innehålleti medierapporteringen, och jag menar att Jimmie Åkesson därigenom vill att public service uppdraget ska handla om att driva Sverigedemokraternas politiska agenda.
Sverigedemokraternas partiledare fick ett uppmärksammat utbrott då han i samband med en intervju i P3 kallade kanalen för en ”vänsterliberal skitkanal” som borde läggas ned.
Åkesson ansåg även att public service ska ägna sig bland annat åt nationell sammanhållning och att bygga kulturarvet. Det är ett uttryck för att vilja styra oberoende media som vi aldrig får acceptera.
Åkesson får även tåla att bli granskad, att inte få stå oemotsagd och till och med att häcklas.
Att han har ömma tår och tunn hud får inte bidra till att undergräva medias viktiga demokratiska funktion. Vi behöver vara vaksamma så att inte utvecklingen i blir som i Trumps USA.
Massmedia i allmänhet och public service i synnerhet har en särskilt viktig funktion i en demokrati. De ska kritiskt granska den politiska makten – men också rapportera om vad partierna tycker och skapa forum för debatt där åsikter och förslag kan brytas mot varandra.
Till det kommer satir, opinionsjournalistik och kulturinslag som kan provocera, häckla och ta ned pompösa politiska makthavare på jorden. Den politiker som inte tål att granskas, som inte tål att ens politiska förslag bryts mot andras, eller som inte klarar av att häcklas bör byta bana.
Jimmie Åkessons attacker på massmedia i allmänhet och public service i synnerhet är ett hot mot demokratin.
För om oberoende media inte får granska, rapportera om, ge röst åt de som säger emot eller till och med driva med politiker, så faller den oberoende roll som media ska ha.
Bara det faktum att Åkesson attackerar media på det sättet är ett problem, om och när det leder till självcensur bland journalister och redaktioner.
I den brytningstid vi lever i så behöver media och kulturen gå i rakt motsatt riktning. Vi behöver inte mer likriktning och anpassning till makten, utan fler röster som provocerar, ifrågasätter och klär av makthavare.
Vi behöver fler obekväma röster som synliggör det som skaver, som inte bara köper den tillrättalagda bilden som vissa politiker vill förmedla. Vi behöver helt enkelt fri media och fri kultur.
Att Sverigedemokraterna är emot båda dessa är inte längre något vi kan rycka på axlarna åt. Detta är ett parti som mycket väl kan få inflytande över svensk regeringspolitik. Helt plötsligt kanske vi får se anslagen till och rättigheter för public service stramas åt.
FNs yttrandefrihetsexperter har varnat för hur president Donald Trumps återkommande attacker riskerar att undergräva den viktiga demokratiska roll som tidningar, TV, radio och webbredaktioner spelar.
Jimmie Åkesson delar i hög utsträckning Trumps världsbild och syn på samhället och demokratin. Båda är högerradikala populister med en tydligt extremnationalistisk och rasistisk grundsyn.
I denna auktoritära tanketradition finns högst begränsat utrymme för oberoende media eller en öppen och pluralistisk demokrati. Detta visar Håkan Holmberg på ett tydligt sätt i boken ”Den farliga mångfalden”.
Trump & Åkesson tolererar inte att bli emotsagda, kritiskt granskade eller ifrågasatta. Och som sanna narcissister vill de inte heller bli förlöjligade eller att någon inom kulturen eller media driver med dem.
Jag hoppas att det är skäl nog för både redaktioner och kulturskapare att gå i rakt motsatt riktning.
