Nästan ett halvt dygn innan Skolkommissionens 450 sidor långa nationella strategi lämnades över till regeringen, gick en samlad opposition ut och sågade förslaget. Utan att ha läst en enda sida av resultatet.
Nu har fake news på allvar nått svensk politik. Ledande rikspolitiker, partiledare och högt uppsatta opinionsbildare från väl ansedda organisationer kommenterar obekräftade rykten och vantolkade brottstycken ur ett stort förslag.
Ett förlöjligande av ett ännu osett förslag har fått gå före genomtänkt och konstruktiv debatt.
Medan debatten precis i detta nu regisseras av spinndoktorer och valtaktiska partistrateger, står hela Sveriges framtid på spel. Lärarbristen är akut och vi ser ingen snabb lösning i sikte.
Även om kunskapsresultaten vände något i senaste Pisa-mätningen, ligger vi fortfarande långt under våra bästa resultat. Men det allra mest oroande är att skillnaderna i svensk skola ökar kraftigt. Både mellan de bäst och de sämst presterande eleverna, men också mellan olika skolor.
Vi måste få till en gemensam långsiktig plan för att höja resultaten och göra skolan likvärdig för alla barn.
Sverige har inte råd att vänta en minut ytterligare på att Sveriges folkvalda politiker gör sitt jobb, kavlar upp armarna och sätter sig ned för att hitta gemensamma svar på de utmaningar som vår skola står inför.
Skolkommissionen har varit brett sammansatt med företrädare för forskningen, lärarprofessionen och eleverna. Utredningen har fått ett stort mandat att föreslå åtgärder för att höja kunskapsresultaten, öka likvärdigheten och förbättra undervisningens kvalitet.
Målet har varit att hitta genomtänkta utgångspunkter och skarpa förslag för de politiska partierna som kan ligga till grund för en nödvändig gemensam samling kring skolan.
Svensk skola har under lång tid lidit svårt under politisk ryckighet, en extrem reformtakt och en politisk debatt som haft större intresse av att vinna snabba politiska poänger än att faktiskt göra skolan bättre för eleverna.
Det har lett till att lärare och skolledare stundtals drunknat i en exploderande ökning av administration och tyngts hårt av att implementera nya betygssystem, nya nationella prov och nya läroplaner.
Vi har haft ett system som lämnat lärare i sticket och istället stressat fram enstaka så kallade lyft som ska lösa akuta problem, istället för att ta ett helhetsgrepp.
Skolkommissionen har nu gjort sitt jobb.
Vi har stött och blött, diskuterat och kompromissat och hittat skarpa förslag på hur svensk skola kan både bli bättre och mer jämlik. Men nu är vårt uppdrag slut och nu måste vi se ökat politiskt ansvarstagande.
Partierna i Sveriges riksdag har lyckats hitta blocköverskridande överenskommelser kring en rad strategiskt viktiga frågor som pensioner, försvaret och miljön. Det måste gå att göra igen.
Jag kan inte se en mer strategiskt viktig fråga för vår framtid än att vi ser till att Sveriges elever rustas med kunskap inför framtiden.
