På lördag 30 september har högerextrema NMR fått demonstrationstillstånd i Göteborg. Men, väldigt lite av debatten har handlat om varför människor dras till dessa fanatiska rörelser.
Författaren Hjalmar Söderberg skrev: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris helst.” (Ur romanen Doktor Glas.)
All form av fanatism oavsett om det är nazism, religiös extremism, politisk fanatism eller personlig inriktning bygger på samma grundprincip – man driver sin sak utan hänsyn till rationella argument.
Men vad är bakgrunden till att människor utvecklar en begränsad världsbild och som dessutom ansluter sig till fanatiska grupper och partier, även i ett demokratiskt styrt samhälle?
Hur utvecklas fanatism och extremism?
Svaret finns oftast i grundfamiljen och om barnet får lov att utveckla en egen identitet.
Det är i dysfunktionella familjer som barnet kan utveckla fanatism och extremism, oavsett inkomst, social status, etnicitet eller politisk/religiös tillhörighet.
Barnet blir mycket tidigt präglat av uppfostran, normer och regler som gäller i familjen och andra viktiga tillhörighetsgrupper.
Mycket kan döljas på ytan i den dysfunktionella familjen, men inte på djupet.
I en del dysfunktionella familjer har den ene föräldern/auktoriteten en narcissistisk personlighetsstörning (NPS) och den andra föräldern en medberoendeproblematik.
LÄS MER: Föräldrar styr kärleken till oss själva
Den narcissistiske föräldern har flera karaktäristiska drag som till grandiositet, arrogans och dominans, upptagenhet av framgång och makt, brist på empati, känslan av att vara unik, mer rättigheter än andra, krav på överdriven beundran, utnyttjar andra, och/eller blir lätt avundsjuk.
Den andre föräldern har ofta en låg självbild, lågt självförtroende, rädd för att inte duga, rädd för att bli ensam.
LÄS MER: ”Jag är ett stolt alkisbarn”
I dysfunktionella familjer med enbart en förälder, kan föräldern ha antingen NPS eller medberoendeproblematik.
Det påverkar barnet. Redan från livets start präglas barnet av den omgivande miljön.
Barnets starkaste inlärning sker genom observation.
I dysfunktionella familjer har barnet inga sunda förebilder och identifierar sig med förövaren eller offret eller både och, beroende på situation.
Barnet blir inte älskat för sin egen skull utan får blidka sina föräldrar/omgivning för att få någon form av bekräftelse.
Barnet lever och agerar som de vuxna gör. Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer.
Man kan tidigt se hur barnet påverkas negativt på BVC, förskola och skola. Men det kan ta lång tid innan samhället ingriper, om det agerar överhuvudtaget.
Ju äldre barnet blir desto tydligare och större blir problemen. För att bli sedd faller barnet lätt offer för alla former av dysfunktionell vänskap och sammanslutningar.
Barnet kan då själv ha utvecklat en narcissistisk personlighet eller en medberoendeproblematik.
LÄS MER: Narcissister är vi allihopa — diagnosen som satte namn på en hel kultur
Båda personligheterna finns representerade i alla former av fanatiska och extremistiska grupperingar i samhället, där kan de känna en samhörighet med andra som inte känner sig sedda eller hörda.
Tillsammans blir de starka utåt och är beredda att med alla medel strida för sin övertygelse, såväl lagliga och som olagliga.
