Kalkbrytning eller Natura 2000-område i Ojnareskogen på Gotland? Det behöver inte vara ”antingen eller”. I Sverige har vi klarat av att lösa likartade motsättningar i 100 år.
Att hitta en kompromiss, som gagnar industrin och jobben och som samtidigt ser till väl avvägda miljöintressen, måste prägla regeringens sätt att hantera frågan.
Industrin är motorn i svenskt näringsliv. Där arbetar, direkt och indirekt, fler än en miljon människor. Industrin står för en mycket stor del av vår export och exportintäkterna betalar välfärden som ger oss skola, vård och omsorg.
För Sverige ska må bra måste svensk industri må bra.
Vårt land har stora naturresurser i form av bland annat gruvor, skog och energi från vattenkraften. Basindustrin bygger på de resurserna och en del av dem finns i form av kalk på Gotland.
Kalken används av andra företag som tillverkar bland annat stål, papper och cement.
Kalkbrytningen är betydelsefull i ett nationellt perspektiv, samtidigt är den sedan många år en av Gotlands starkaste och viktigaste näringar.
Fler gotländska företag än Nordkalk, SME Minerals och Cementa lever på kalken. Det gör underleverantörerna. Indirekta kopplingar finns också till exempelvis handel, service och vård.
Kalkbrytningen är kort sagt en väsentlig del av den gotländska arbetsmarknaden. För våra medlemmar i IF Metall är jobben i och kring kalkbrytningen avgörande. Det finns inte särskilt många andra industrijobb i regionen.
IF Metalls uppfattning är att svensk industri har utvecklingspotential. Länder som USA, Tyskland och Storbritannien har utvecklat strategier för ny industrialisering.
Där finns en pånyttfödd insikt om att industrin ger styrka åt ekonomin och skapar välstånd. Sverige är på väg åt samma håll.
När Stefan Löfven i sin regeringsförklaring sa att regeringen ska arbeta för ny industrialisering av vårt land, gällde den utfästelsen naturligtvis också Gotland.
För att Gotland ska kunna utvecklas behövs ett starkt näringsliv som ger arbeten åt många människor, år efter år och året runt. Turismen är viktig, men säsongen är alldeles kort för att ge bärighet.
Om kalkbrytningen skulle läggas ner ser jag en stor risk för en ännu större avtappning av året-runt-boende på ön.
Det krävs ett differentierat näringsliv och en fungerande arbetsmarknad för att människor i arbetsför ålder ska kunna leva där. Annars blir bara de äldre kvar.
Med färre invånare följer lägre skattekraft och sämre samhällsservice. Sämre samhällsservice skulle minska Gotlands attraktionskraft som turistmål.
Istället för den onda cirkeln vill jag driva på för positiv utveckling. Ge utrymme för industrierna inom gruv, mineral och cement på Gotland att bli starkare.
Ta vara på naturresurserna på ett klokt sätt. Stärk näringslivet och skapa fler jobb på Gotland. Se samtidigt till att möta miljöintressena på andra delar av ön.
För Gotlands framtid är en kompromisslösning nödvändig.
I den måste det finnas plats för både industrin och jobben, och för miljöhänsyn.