Göteborgs stadsteater sätter upp en nyskriven pjäs om Karl Gerhard och jag håller tummarna för att det finns publikt intresse.

Det finns något högst paradoxalt över revykungen och kuplettmakaren Karl Gerhard (1891–1964). Å ena sidan är han högst daterad, vilket inte minst hans titlar kan ge en hint om.

Den som skrollar sig igenom Arbetsförmedlingens platsannonser idag märker snart att varken revykungar eller kuplettmakare är särskilt eftertraktade.

Å andra sidan finns det något tidlöst, för att inte säga ständigt modernt, över Karl Gerhards attityd och person.

Han var ensamstående adoptivpappa, dessutom så öppet homosexuell som man kunde vara vid tiden, redan 1949.

Han var en urban man, stående mitt i Stockholms och Göteborgs flöde av hovskvaller, mediemansövertramp, politikerskandaler och allmänt djungeltrummande.

Hans kupletter kan absolut liknas vid sin tids Twitter. I rimform kommenterade han vad som än hände lika snabbt och lika oförsonligt som dagens poddar och gårdagens bloggar. På så vis är han som fenomen alltjämt begriplig.

SE MER: Öppet Arkiv – Karl Gerhard i Söndagsbilagan 4 februari 1962 (30 min)

Men de intrikata sångtexterna, med tonvis av referenser till allt från grekisk mytologi till den senaste skandalen på den senaste supén i Saltsjöbaden, är förstås svårdechiffrerade för dagens publik.

Hans kanske viktigaste – och sorgligt nog aktuellaste – text heter ”Den ökända hästen från Troja” (1940). Med den tog han tydligt ställning mot den sosseregering som kröp för nazismen och den brunkantade societeten som stödde den.

Den är inte alldeles glasklar för folk i allmänhet 2017:

Det är den ökända hästen från Troja,
av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när ”Hesa Fredrik” för första gång tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd´ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP

Allt färre förstår att ”vårt gamla lejon” syftar på den gamla svenska strids- och försvarsviljan och allt färre känner till pronazisterna Gösta Bagge och Rütger Essén.

Kan man sen inte ens hjälplig tyska så kan man inte se det fyndiga i att lejonet/fåret ”fick essen”, det vill säga ”fick äta”, vilket förstås också är en lek med Esséns efternamn.

Och vet man inte att hästar också kallas kampar så är slutvitsen på Hitlers famösa bok direkt obegriplig. Men förstår man inte orden så måste man ändå förstå budskapet.

Karl Gerhard sjöng denna starkt antinazistiska text mot regeringens uttryckliga order.

När polisen kom och sa åt honom att sluta satte han munkavle på scenens dekorhäst och läste upp myndigheternas förbud för publiken. På detta sitt civilkurage förlorade han mycket publik och pengar på kort sikt, men vann desto mer i rykte på lång sikt.

Med denna okuvliga syn på yttranderätt bör – nej, får – Karl Gerhard aldrig bli helt utdaterad.