I december släpptes en rapport från Arbetsförmedlingen som visar att ungdomsarbetslösheten har minskat. Det är förstås väldigt glädjande, framför allt för de unga som gått från utanförskap och känslan av hopplöshet till egenförsörjning och framtidstro.
Regeringen var snabb med att ta åt sig äran. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har länge målat upp ungdomsarbetslösheten som ett icke-problem. Regeringen lutar sig tillbaka, känns nöjd.
Hon har fel på flera sätt. För det första är det inte regeringens förtjänst att ungdomsarbetslösheten minskar. Arbetsförmedlingen konstaterar i sin rapport att en stärkt konjunktur och en vikande befolkning i åldrarna 18-24 år är främsta orsaken till att allt färre unga går utan arbete.
Sverige befinner sig i en brinnande högkonjunktur, vilket givetvis innebär lägre arbetslöshet även bland unga.
Regeringens bidrag till den positiva utvecklingen är obefintligt. Det man försökt göra har i regel misslyckats. Inför valet hade Socialdemokraterna en väldigt hög svansföring i frågan om ungdomars jobb.
Det första Stefan Löfven (S) lovade att göra om han blev statsminister var att införa 90-dagarsgarantin, som innebär att en arbetslös ungdom ska hamna i jobb, praktik eller utbildning inom 90 dagar. Genom de så kallade traineejobben skulle den rödgröna regeringen skapa 32 000 nya jobb.
Så blev det inte.
Över ett år efter att regeringen tillträdde rapporterade medierna om att ett (1) enda traineejobb skapats. I maj 2017 hade 473 personer fått en traineetjänst – alltså 1,5 procent av målet på 32 000 traineejobb.
I regeringens budget för 2018 meddelade man att traineejobben ska avvecklas. Regeringens tyngsta vallöfte kan inte beskrivas som något annat än ett stort misslyckande.
Och 90-dagarsgarantin blev till slut en garanti för att hamna i en arbetsmarknadsåtgärd, inte en garanti för jobb eller studier. Det Ylva Johansson inte pratar om när hon skryter om sjunkande arbetslöshet bland ungdomar, det är att andelen unga arbetslösa som placeras i arbetsmarknadspolitiska program har ökat från 18 till 28 procent mellan 2014 och 2017.
Samtidigt har andelen som går till jobb inom 90 dagar har minskat från 25 till 22 procent.
Det har alltså under Socialdemokraternas tid i regeringsställning blivit mer sannolikt att befinna sig i ett arbetsmarknadspolitiskt program än att få ett jobb inom 90 dagar.
Man får inte heller glömma att det fortfarande är 55 000 unga människor som står utan jobb. Hälften av dem har varit arbetslösa mer än sex månader. Det behövs rejäla reformer för att möta dessa ungdomar.
Centerpartiet vill nå de unga arbetslösa, bland annat genom inträdesjobb.
Med inträdesjobb gör vi det möjligt att anställa unga utan gymnasieutbildning och nyanlända, till 70 procent av rådande ingångslön, upp till ett tak på 21 000 kronor i månaden. 30 procent av arbetstiden ska gå till att lära sig på jobbet eller till utbildning.
Vi vill också lägga ned Arbetsförmedlingen och istället införa en arbetsförmedlarpeng, som den sökande tar med sig till en privat eller ideell arbetsförmedlare som hen själv väljer. Pengen betalas ut till förmedlaren först när den sökande fått ett varaktigt, riktigt jobb.
Arbetsmarknaden fungerar inte för de mest utsatta grupperna, som nyanlända och unga med bristande utbildning. Det är Sveriges största samhällsproblem – och där har regeringen fortfarande inga svar.
Att skryta över att Sverige och stora delar av världen befinner sig i högkonjunktur hjälper inte de ungdomar som fastnat i arbetslöshet.
Nu måste regeringen lyfta blicken och inse att man har ett ansvar för att dessa människor kommer i jobb.