Klassrum. Till höger Karin Berg, lärare Schillerska.
Till höger läraren Karin Berg Foto: TT / Privat / SVT
Debattinlägg

”Låt lärarna ta kommandot över skolan”

Skolan ·

”Inte förrän skolorganisationen organiserar sig kommer vi göra skillnad. Den dag vi inte längre har politiska debatter om läxor, katedrar och ordningsregler kommer läraren ha återfått sin status”, skriver Karin Berg.

Om debattören

Karin Berg
Lärare Schillerska gymnasiet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Lärare, ett utmanande yrke som i sin natur är komplext och kräver ständig utveckling.

En god lärare kan mycket om sitt ämne och framförallt kan den gode läraren formulera och förklara, instruera och uppmuntra, kritisera och exemplifiera.

En bra lärare har varje elevs lärande för ögonen.

En klok lärare vet att lärande handlar om lust och motstånd, lek och allvar allt i ett komplext samspel.

Bra lärare är en förutsättning för ett lands och en individs utveckling. Trots det är det svårt att vara en bra lärare i Sverige idag. Frågan är om det ens är möjligt?

När Jonas Linderoth på DN-debatt, ytterst välformulerat, ber om ursäkt för den pedagogiska experimentlusta som utgjorde 90-talets pedagogiska idéer är det, av många, en välkommen ursäkt.

Även om de progressiva metodernas genomslag under 90-talet snarare är en produkt av de nya ekonomiska spelregler som kom att prägla skolan.

När skolan blev en marknad blev pedagogiska idéer om elevernas självständiga arbete ett lockande tilltag för huvudmannen för att göra skolan mindre kostsam.

Linderoths motiv för sin ursäkt är kort och gott att höja lärarnas status. Det är tveksamt om han kommer att lyckas eftersom texten fokuserar på vem som gjorde fel inte vad vi kan lära av felen.

Risken är att vi återigen fastnar i en diskussion om vem vi ska skylla de försämrade PISA-resultaten på. En diskussion som vi redan fört otaliga gånger och som inte leder oss någonstans.

Vi måste lära av dåtiden men samtidigt ge utrymme för nutiden och framtiden. Sanningen är den att elevernas ensamarbete under 90-talet, riskerar att upprepas under 10-talet.

Digitaliseringen av skolan kan, om vi använder tekniken fel, göra att vi lämnar eleven ensam i sin kunskapsutveckling.

Men orsaken till ensamarbetets genomslag ligger inte hos den enskilde läraren utan i lärarkollektivets ensamhet.

För om alla lärare ska kunna vara bra och hela tiden kunna avgöra om de arbetssätt de valt fungerar kräver det en organisation där lärare tillåts pröva och ompröva, diskutera och utvärdera, utveckla och utvecklas tillsammans med andra lärare.

I en sådan organisation utrotas alla de metoder som inte fungerar eftersom lärarna vet och kan visa på att de inte fungerar. En sådan organisation skulle stärka lärarkåren.

Vad spelar det för roll om Linderoth och hans kollegor gör avbön, när få huvudmän 2016 klarar av att skapa förutsättningar för att bryta lärarnas ensamarbete och på så vis bryta elevernas dito.

2016 har rektor fortfarande inte förutsättningar att utveckla det pedagogiska ledarskapet.

Skolpolitiken vill fortfarande, 2016, hellre lägga sig i de specifika pedagogiska besluten, istället för att skapa förutsättningar för att varje lärares beslut vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Inte förrän skolorganisationen organiserar sig kommer vi göra skillnad. Den dag vi inte längre har politiska debatter om läxor, katedrar och ordningsregler kommer läraren ha återfått sin status.

Jag är lärare. I fem och ett halvt år studerade jag på universitet för att bli lärare. Ett yrke jag är stolt över och som jag upplever som viktigt och utmanade.

Men huvudmännens bristande kunskap och förmåga att organisera för att göra det möjligt för mig och mina kollegor att bepröva våra metoder, den politiska debattens krampaktiga fokus på detaljer och lärarbristens hot om att kväva alla försök till att få till stånd en organiserad utveckling på nationell nivå gör att jag är rätt ointresserad av vems fel det var, på 90-talet.

Snarare skulle jag önska att vi kunde lyfta blicken och se vad vi behöver nu och i framtiden.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.