Relationen mellan Sverige och Israel har under den socialdemokratiskt ledda regeringen utvecklats i en felaktig riktning.
Att Sveriges utrikesminister inte är välkommen till Israel tyder minst sagt på en skadad relation till Mellanösterns enda demokrati.
Vi kristdemokrater har under hela denna mandatperiod förgäves efterlyst en mer balanserad och mindre Israelfientlig politik från regeringens sida.
Ett av regeringens första utrikespolitiska agerande var att kravlöst erkänna Palestina.
Därmed gick regeringen, som första EU-land i modern tid, tvärtemot de premisser som låg till grund för det viktiga Osloavtalet.
Utrikesminister Margot Wallström menade då att erkännandet skulle gynna fredsprocessen och tanken var att stärka de moderata krafterna i Palestina.
Utrikesministern var också tydlig med att erkännandet innebar ett ökat ansvar samtidigt som regeringen avsatte 500 miljoner kronor mer i bistånd till Palestina för de kommande åren.
En mandatperiod senare och det har varken setts någon ljusning i den långdragna och svåra konflikten, och inget annat land i EU har erkänt Palestina. Inte heller har regeringen ställt några som helst krav på den Palestinska myndighetens politik gentemot Israel.
Palestinas viktigaste ledare och en av de moderata krafterna som Margot Wallström hoppades att stärka i och med erkännandet är Mahmoud Abbas, ledare för den Palestinska myndigheten (PA).
Abbas har tidigare visat sig vara allt annat än moderat, men i jämförelse med Hamas ledare kan han säkert anses vara moderat.
Flera internationella medier har nu kunnat rapportera hur just Mahmoud Abbas under ett möte med palestiniernas nationella råd påstått att Förintelsen, där omkring sex miljoner judar dödades, var ett resultat av deras finansiella aktiviteter och inte antisemitism.
På så sätt läggar han skulden på judarna för deras, många gånger, framgångsrika entreprenörskap som han i stället beskriver som ”ocker, bankverksamhet och sådant”. Samma ”moderata” ledare är den som förväntas föra fredsförhandlingar med Israel.
När ledaren för den Palestinska myndigheten (PA), som årligen mottar flera miljoner euro i bistånd från EU, uttrycker sig så förväntar vi oss att Sveriges regering reagerar kraftfullt och fördömer dessa uttalanden.
Hela mandatperioden har regeringen med utrikesminister Margot Wallström i spetsen ställt sig till den skara i FN som i resolution efter resolution ensidigt kritiserar Israel.
På Israels 70-årsfirande höll dock Statsministern ett hedersamt hyllningsanförande till Israel med starka ord om antisemitismen som ska bekämpas var den än uppkommer.
Frågan är vad orden betyder i praktiken?
Parallellt med att våldsbrotten mot judiska inrättningar i Malmö har ökat visar Sveriges utrikesminister på oförståelse för varför judar väljer att lämna Malmö för just Israel.
Antisemitism och uppvigling till våld ska aldrig accepteras, inte i Palestina och inte på Malmös gator.
Sveriges regering måste våga ställa krav på den palestinska myndigheten och tydliggöra för sitt systerparti Fatah att antisemitism och uppvigling till våld inte är förenligt med svenskt stöd.
Så sent som förra veckan behandlade riksdagen ett förslag från alliansen om att politiken gentemot och biståndet till Palestina behöver göras om. Vi kan bara beklaga att detta förslag inte vann majoritet.
Frågan är nu: vad får Abbas nya uttalande för konsekvenser för Sveriges och i synnerhet socialdemokraternas inställning till honom, hans organisation och hans administration?
Margot Wallström har twittrat. Men rimligen måste uttalandet, som inte är en isolerad händelse utan en del av ett mönster, få konsekvenser för hur Sverige förhåller sig till Abbas och hans regim.
Wallström behöver redogöra för detta i mer än en tweet. Sveriges och världens judar förtjänar att svenska politiker står upp mot dylika uttalanden och att dessa får negativa konsekvenser för den som sagt det – i praktiken.