ALMEDALEN År 2010 var Almedalsveckan större än någonsin. År 2011 beräknas det bli ännu större. Men vad är det egentligen som diskuteras när politiker, lobbyister och intresseorganisationer från hela landet samlas i Visby? Generellt sett fokuseras det på de frågor där stora vinstintressen finns. Det innebär att några av de viktigaste framtidsfrågorna inte får plats. Många har tappat kontakt med verkligheten, skriver KDU Stockholm.
För andra året i rad skickar Kristdemokratiska Ungdomsförbundet Ship to Vizby till Almedalsveckan. Ett skepp kommer lastat med politiska förnödenheter och ideologisk medicin. Med sunt förnuft till ett jippo där många tappat kontakt med verkligheten.
År 2010 var Almedalsveckan större än någonsin. År 2011 beräknas jippot bli ännu större. Men vad är det egentligen som diskuteras när politiker, lobbyister och intresseorganisationer från hela landet samlas i Visby? Generellt sett fokuseras det på de frågor där stora vinstintressen finns, antingen för staten, för de politiska partierna, eller för privata organisationer och företag. Det innebär att några av de viktigaste framtidsfrågorna inte får plats.
Kriminaliteten är en sådan fråga. Det är ett av de områden som påverkar unga mest. Inte bara ungdomarna som sugs in i kriminalitet, som många etablerade politiker verkar tro. Nej, brottsligheten påverkar oss alla. Från unga kvinnor som inte vågar gå hem själva på kvällen på grund av risken för att bli våldtagen, till bilägaren som får se sin egendom gå upp i lågor, till alla de som blivit hotade, misshandlade eller rånade på ”småsaker” som mobiltelefoner. Mindre än tio procent av alla brott som begås i Sverige blir utklarade. Och då ska man komma ihåg att ett stort antal brott aldrig anmäls, just eftersom medborgarna tappat förtroendet för rättsväsendet. Detta kommer att ägnas pinsamt lite uppmärksamhet i Almedalen.
Ungas psykiska ohälsa är inte heller något favoritsamtalsämne, varken hos lobbyorganisationerna eller hos partierna. Trots att självmordstalen i Sverige är skyhöga, och trots att ungas psykiska ohälsa ökar, möts problemen av en vägg av tystnad. Det mest kreativa som hörs i Riksdagens talarstol och på Visbys gator är samma gamla prat om omfördelning av resurser. Men det är inte den relativa barnfattigdomen som är problemet – mindre bemedlade människor är inte per definition olyckliga. Förmågan att se bortom kontoutdrag och utlandssemestrar saknas ofta hos landets beslutsfattare. Detta kommer att diskuteras i någon större utsträckning under veckan, av programmet att döma.
En tredje ungdomsfråga som ofta glöms bort är ungas arbetsmiljö i skolan. Den ergonomiska utformningen av skolbänkar och datorstolar diskuteras oftare än den psykiska arbetsmiljön. Ändå är det är den psykiska arbetsmiljön som gör att en tredjedel av eleverna går till skolan med magont för att de inte trivs. De trivs inte eftersom mobbingen frodas, eftersom vuxna inte träder inte och skapar arbetsro och eftersom de inte får lära sig utifrån sina egna förutsättningar – alla elever stöps istället i samma form. Men barn och ungdomars arbetsmiljö kommer inte heller att vara en prioriterad fråga i Almedalen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att frågor som inte främst handlar om omfördelning av skattemedel är låg prioritet för etablisemanget i Almedalen. Det är sorgligt. Ship to Vizbys besättning kommer under veckan att påminna seminariedeltagare, lobbyister och politiska kollegor om att de viktigaste frågorna inte alltid är plakatpolitiken. Att ta krafttag mot kriminalitet, mobbing och psykisk ohälsa är kanske inget som påverkar opinionssiffrorna nämnvärt. Men det skulle göra Sverige till ett bättre land. Det är det som spelar roll.