Genom sin medverkan i Så mycket bättre i TV4 har rapparen Ken Ring börjat bli folkkär. Men för mig, som homosexuell och – precis som Ken Ring – uppvuxen i förorten, river hans texter upp gamla sår. Det han står för är så långt ifrån familjemys på bästa sändningstid man kan komma. Hans hyllande av hederskultur och kriminalitet är en stor del av det som skapar och vidmakthåller utanförskapet i våra förorter, skriver Robert Hannah.

I kvarteren där jag växte upp var det grabbarna som rappade, de tuffa ligisterna, som bestämde. De satte standarden i Tynnered. Det var de som bestämde vem av tjejerna som var en hora och använde våld mot polisen. De mobbade och kallade varje snedsteg vi andra gjorde för bögeri. Alla andra lydde.

För många som ser Ken Ring i årets säsong av tv-programmet Så mycket bättre kommer sår från barndomen i förorten upp igen. Sår som tagit många år att läka.

Verklighetens folk i förorten är precis som alla andra. De jobbar, går i skolan och de kvällsmyser genom att titta på Så mycket bättre. Men det är inte dessa personer Ken Ring hyllar i sina texter, utan i stället den lilla klick människor i förorten som förstör för alla andra. De som gör sig själva och kriminella till offer. Men sanningen är att den kriminella livsstil som Ken Ring hyllar är precis det som förstör förorten.

Ken Ring var kriminell. Jag var bög. I Tynnered där jag växte upp var det personer som Ken Ring som tilläts straffa mig och andra som avvek från machonormen. De stod högst upp i hierarkin. Jag kunde inte vara den jag ville vara. Den kriminelle skulle äta upp mig ifall jag försökte. Jag ville bli behandlad som en människa – inte som den äckliga bögen. Ken Ring gör det trendigt att vara kriminell; hans texter förmedlar att bögar är de lägsta av de lägsta, han rappar om att föräldrar ska skämmas när tjejer går i kortkort, om hur han kastar sten på polis och använder ett rasistiskt språk såsom ”neger” i sina texter.

Han förstärker hederskulturer utan att själv verka förstå det. Han är en offentlig person, en förebild för unga, och han sätter standarden som många svenska ungdomar i förorten följer. Det är den lilla klick med kriminella som Ken Ring rappar om som tvingar förortsskolor att sätta upp galler och taggtråd för att förhindra vandalism.

Ken Ring rappar om de själviska ungdomarna som bränner bilar, rånar och säljer droger. De som deltar i våldsamma gänguppgörelser med skottlossning mitt i barnens kungariken – lekplatserna. De få personer som är orsaken till det dåliga rykte och den otrygghet som förorter som Ken Rings Hässelby eller min förort Tynnered känner. De som begick brotten. Vi andra som får sota för ligisternas framfart är bortglömda.

Det är dags att rannsaka den okritiska hyllningen av Ken Ring. Han är inte lördagsmysmaterial. Hans hyllande av hederskultur och kriminalitet är en stor del av det som skapar och vidmakthåller utanförskapet i våra förorter. Våra förortsungdomar är värda så mycket bättre förebilder än Ken Ring.