Foto: Craig Ruttle
Debattinlägg

”Barbie har alltid varit feminist”

Leksaker ·

”Barbie var och är en stor inspiration för min kreativitet. Barbie har skänkt och skänker fortfarande så mycket glädje till både barn och vuxna, så varför inte bara låta henne fortsätta med det?”, skriver Kerstin Bergström.

Om debattören

Kerstin Bergström
Ordförande samlarföreningen Barbieringen

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Jaha, så var det dags igen. Av någon anledning dyker det då och då upp någon skribent som förfasar sig över ”Den Hemska Barbien” och hur ”skadlig” hon är, nu senast Leone Milton på SVT Opinion. Och ändå finns Barbie kvar efter 56 år.

Vi som hört det många gånger förut suckar till varann: ”Att de bara orkar!”

56 år, det är mycket för en leksak eller vilken vara som helst, att hänga kvar på marknaden. Tillgång och efterfrågan kallas det. Om inte mammor och pappor köpte Barbie till sina barn skulle inte leksaksaffärerna köpa in dem.

Vi drar väl det där med kroppen först. När Barbie skapades i slutet av 50-talet hade den genomsnittliga kvinnan cirka 15 centimeter smalare midja än idag.

Detta är ett sant faktum. Man åt annorlunda och levde annorlunda, inte stillasittande som idag.

Så Barbie blev från början smal i midjan och kurvig. Den figuren hängde med länge, trots att vi ändrades, men för så där 15 år sen började Mattel lyssna på kritiken, och idag har Barbie bredare midja och höfter och mindre byst. Hon finns också med fötter som kan ha både låg- och högklackat.

När det gäller mode så har Barbie aldrig varit någon trendsetter eller föregångare, hon följer rådande mode och ligger snarare lite efter.

Feminist har Barbie alltid varit, enligt min mening. Hon gör som hon vill, redan 1965 var hon astronaut för första gången och presidentkandidat var hon redan på 80-talet.

Ken får hänga med på ett hörn ibland, på Barbies villkor förstås.

Mattels budskap med Barbie är ”You can be anything”, med meningen ”Du kan bli vad DU vill”, inte ”Du måste bli vacker och framgångsrik för att andra tycker det”. DU väljer ditt liv. Inte skyltdockor, annonser och TV, och absolut inte Barbie.

Självklart kan man bli påverkad från olika håll, men då väljer man själv att tillåta sig att bli det.

Och kom ihåg: barn är inte dumma! De allra flesta barn ser skillnad mellan lek och verklighet, de förstår att Barbie inte är på riktigt utan ett redskap att projicera sin egen fantasi på.

För det är det de gör, i leken får Barbie ta del av barnets verklighet, inte tvärtom.

Ett exempel: min syster lekte Barbie med sitt barnbarn, och reagerade på att det alltid var Barbie och inte Ken som körde dockornas bil.

När hon frågade om detta fick hon till svar att ”Mamma kör jämnt vår bil.” Så då skulle det naturligtvis vara likadant i dockornas värld.

Ibland får fantasin ta över helt, som när en väninnas då treåriga dotters Barbie spenderade julaftonskvällen åkande i sin nya bil, enbart iförd Lucia-krona. 

Vad som påverkar barn långt mer, är att ha en mamma som ständigt bantar och fixerar på sin egen figur och utseende, för mammor är på riktigt och nästan alltid den viktigaste förebilden i en liten flickas liv.

Jag lekte själv med Barbie som barn, förstås. Byggde rum som jag inredde till henne och hennes vänner, där de fick leva rätt så vanliga liv med pojkvänner, utflykter och allt möjligt, men mest av allt sydde jag till henne.

Vi bodde på landet med långt till närmaste leksaksaffär och med fem barn hade mamma inte tid att sy dockkläder, så för att tillfredsställa min längtan efter ”fina klänningar” lärde jag mig att sy själv.

Det första jag ”designade” hade jag kvar länge; en rak tygbit med utklippta ärmhål och hopsnörpt för hand i ryggen, riktigt snygg för den tidens mode faktiskt. Jag var fem år när jag gjorde den.

Sen sydde jag, massor! Ingen tygbit eller avlagt plagg gick säker för mig och min sax, och när jag slutade att själv leka med Barbie fortsatte jag att sy till andras.

Först syskonbarn, senare vännernas barn, och idag syr jag till andra vuxna samlare. 

Barbie var och är en stor inspiration för min kreativitet, jag utbildade mig till och med till skräddare och jobbade med det under många år.

I dag har jag ett annat könsneutralt jobb, men Barbie finns med i mitt liv varje dag. Förutom att jag syr och skapar till henne, har jag också fått många vänner över hela världen genom Barbie (och jag är rätt säker på att ingen av dem har ätstörningar).

Barbie har skänkt och skänker fortfarande så mycket glädje till både barn och vuxna, så varför inte bara låta henne fortsätta med det?

För inte kan man väl vara avundsjuk på en leksak…?

Viktigaste av allt är ändå att det är föräldrarnas skyldighet gentemot barnet att uppfostra sina barn, prata med dem, ge dem rätt värderingar, självförtroende och grunden till det liv barnet som vuxen väljer.

Det kan ingen leksak i världen göra.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.