Klyftorna i den svenska skolan fortsätter att öka.
Allt färre elever med lågutbildade föräldrar går ut nian med godkända slutbetyg. Det är mycket alarmerande. Att skillnaden mellan elever från akademikerhem och elever från studieovana hem växer är oacceptabelt, och ställer höga krav på den regering som får väljarnas förtroende på söndag.
Därför ställer vi nu tillsammans ett tydligt krav: Arbetet för att återupprätta en likvärdig skola där elever med olika utgångslägen ges samma chans att klara skolan måste prioriteras.
Siffror från Skolverket förstärker bilden från förra årets PISA-undersökning, där Sverige var det land i OECD där likvärdigheten i skolan har försämrats mest. Det visar sig nu att hela 42 procent av barnen till lågutbildade går ut nionde klass utan godkänt slutbetyg. Det är en ökning med hela 25 procent sedan 2005.
Bland barn till akademiker är siffran endast fem procent. Det betyder att barn till föräldrar med kort utbildning och låg inkomst inte har samma möjligheter som andra barn i svensk skola idag. Detta är inget annat än ett enormt misslyckande.
Svensk skola har haft allvarliga problem med både sjunkande kunskapsresultat och bristande likvärdighet under de senaste 20 åren. Det är oacceptabelt att andelen som inte klarar att bli behöriga till gymnasieskolan har ökat från 10,5 procent 2006 till 13,1 procent i år.
Att det framför allt är barn från studieovana hem som drabbas av detta misslyckande gör problemet än mer allvarligt.
Trots att skolfrågorna har seglat upp som valets viktigaste område, saknar vi en ingående diskussion om skolans bristande likvärdighet i valrörelsen.
Vi kräver nu tydliga besked från samtliga partier före valet om att man verkligen tar tag i utmaningen att ge alla elever – oavsett bakgrund, var man bor eller går i skolan – samma chans att klara sin utbildning och skapa förutsättningar för att förverkliga sina livsdrömmar.
Det är i första hand LO-medlemmarnas barn som drabbas när skolan inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag och till exempel inte erbjuder läxhjälp till dem som behöver det eller ger lärarna förutsättningar att se alla elever. Elevernas resultat får aldrig vara beroende av föräldrarnas utbildningsnivå eller hushållets ekonomi.
Men i andra hand är en skola med bristande likvärdighet ett problem för alla.
LO och Lärarnas Riksförbund inleder nu ett långsiktigt samarbete med likvärdighet i fokus. Vi vill stimulera ett brett samtal och ta fram underlag för politiska insatser för en mer jämlik skola.
Redan nu kan vi se ett antal steg som den nya regeringen måste ta tag redan från dag ett:
Kompensatorisk skola. För att kunna tillgodose elever med olika förutsättningar behöver lärarna få mer tid för varje elev. Det handlar inte minst om att låta lärare ägna sin tid åt undervisning och elevkontakt och att minska deras administrativa börda. Svagpresterande elever behöver extra stöd, utan att andra elever för den sakens skull får mindre tid.
Kompensatorisk finansiering. För att komma till rätta med skillnader mellan olika skolor i samma kommun behövs ett mer utjämnande resursfördelningssystem. Idag tar alldeles för få kommuner hänsyn till socioekonomiska faktorer när man fastslår skolpengen.
Det innebär att elever med större behov får samma skolpeng som elever som redan från början har goda förutsättningar att klara skolan. Staten behöver reglera detta tydligare, så att inte de nya formuleringarna i skollagen blir ett slag i luften.
Kompensatoriskt skolsystem. För att komma till rätta med skillnader mellan elever i skolor med olika huvudmän behövs förändringar i skolsystemets grunder. De tre stora skolreformerna från 1990-talet – kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolereformen – har alla, på olika sätt, påverkat likvärdigheten i den svenska skolan.
Det är nu hög tid att samlat se över dessa tre genom en parlamentarisk utredning med ett tydligt politiskt uppdrag kring hur likvärdigheten kan stärkas. Uppdraget till IFAU att göra en sådan översyn var bra, men kommer inte att räcka.