Sverige hanterar glesbygden och urfolket samerna så som storföretag hanterar före detta kolonier med svaga statliga system. Vi anser att Sveriges minerallagstiftning från 1992 ensidigt gynnar företagen. Skattebetalarna står för infrastruktur, dyrbar information om fyndigheter och oftast även kostnader för miljöskador. Det är nu hög tid att få svenska företag att ta ansvar och se till att deras verksamhet inte bidrar till kränkringar av mänskliga rättigheter i såväl Sverige som i andra länder, skriver Tor Lundberg Tuorda, Gabi Björsson och Maria Starck.
Enligt dokumentären WhyPoverty har koppar till ett värde av 29 miljarder dollar utvunnits i Zambia de senaste tio åren. Ändå är det ett av världens fattigaste länder. I Zambias fall beror det på att Internationella Valutafonden krävde försäljning av statliga gruvor samt att de multinationella företagen som köpt dem vägrar att betala skatt i landet.
I Mocambique ägs all mark av staten och kan brukas av utländska intressenter för kommersiell verksamhet i 50 -100 år. För att detta ska vara lagligt krävs konsultationer med lokalinvånarna på platsen. Våra partnerorganisationer berättar att ofta är det bara den traditionella ledaren på platsen som blir konsulterad. Övriga berörda har varken fått information om konsekvenser eller möjlighet att sätta sig in i vad affären innebär för dem. Muntliga löften om fasta jobb, sjukvård eller infrastruktur finns inte med skriftliga avtal. I slutändan står många småbönder utan mark och försörjning med valet att tävla om de få jobb som finns eller att flytta till de växande slumområdena kring städerna.
I Sydafrika upptäcktes guld i Johannesburgregionen på 1880-talet. Många av de äldsta gruvorna är nu stängda. De fylls med vatten som förgiftas och sedan flödar ut i naturen om det inte pumpas upp och renas. Marius Keet, ansvarig för vattenhälsan i regionen säger att de är på randen av en miljökatastrof som kan drabba Sydafrika och fyra av grannländerna, Namibia, Zimbabwe, Botswana och Mocambique. De företag som drivit gruvorna är emellertid inte med och betalar.
Vi anser att Sveriges minerallagstiftning från 1992 ensidigt gynnar företagen. Skattebetalarna står för infrastruktur, dyrbar information om fyndigheter och oftast även kostnader för miljöskador. Enligt SVT kan kostnaden för sanering av gruvorna vid Ersmarksberget och Svärträsk bli över 200 miljoner kronor. De företag som drivit verksamheten har bara avsatt tre miljoner för uppstädningen. Den gruvan godkändes av Miljödomstolen trots nej från Naturvårdsverket. I Tärnaby har regeringen valt gruvnäringen framför rennäringen, trots att Sverige förbundit sig att respektera urfolket samernas markrättigheter. Det prospekterande bolaget saknar pengar och är under utredning av Ekobrottsmyndigheten (Arne Müller). Enskilda, som markägare eller andra berörda har inget att säga till om.
Hoppet är att gruvorna ska lyfta den svenska ekonomin, men vi tar inte betalt för råvaran. Staten har bara rätt till en halv promille av de brutna mineralernas värde, alltså nästan ingenting. Detta motiverar Annie Lööf genom att vi ställer ”mycket höga miljökrav”. Krav som vi upprepade gånger sett att företagen enkelt undviker. I Sverige betalar gruvföretagen bara den nyligen sänkta bolagsskatten, som är lätt att undvika för multinationella aktörer. Det Sverige kan tjäna är alltså inkomstskatt för de anställda, upp till några hundra jobb under de 10–30 år dessa gruvor kan vara i drift.
Sverige hanterar glesbygden och urfolket samerna så som storföretag hanterar före detta kolonier med svaga statliga system. Vi vill att ambitionerna ska vara högre. Vi vet hur gruvnäringen påverkar människor och miljö även långt efter att gruvan stängts. Därför borde ett första steg vara att garantera att kostnaderna för skadeverkan betalas av företaget istället för att lämnas över till medborgarna. Bland annat krav på skatteinbetalning i landet där företaget verkar. Vi kräver att Sverige tar ansvar nationellt och internationellt. Vi kan gemensamt och hantera våra resurser på ett hållbart och etiskt vis och även agera för detta på internationella arenor. Genom att:
Verka för ett globalt informationsutbytesavtal med skatteparadisen, som skulle hämma skatteflykt.
Verka för investeringsregler som ger landet där investeringen sker möjlighet att reglera investeringar så att de gynnar utvecklingen i landet
Ta ansvar för att svenska företags verksamhet inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter i andra länder.