Det är orealistiskt att tro att det enkelt skulle gå att kriminalisera privat penninginsamling bara för att tiggerisamordnaren Martin Valfridsson ändrat åsikt i frågan. De lagtekniska hindren kring tiggeri är desamma som tidigare.

Och framför allt: politiskt är det ingen – inget parti och ingen enskild politiker – som vågar gå matchen mot förbudsmotståndarna. Det omöjligt att vinna, när motargumentet är ”jaså, du vill förbjuda fattigdom?”

Men tiggeriet kan begränsas på ett annat sätt, på lokal nivå.

I alla kommuner strävar politiker, kommunala förvaltningar och andra samhällsaktörer efter att affärscentra och andra knutpunkter ska vara attraktiva, trivsamma och trygga. Det ska vara en positiv upplevelse att besöka de högfrekventerade platserna.

Den privata penninginsamlingen alldeles intill entréer till affärer, affärscentra, trafikbytespunkter och andra högfrekventerade platser bidrar inte till detta.

Det torde de flesta politiker, planerare, driftansvariga, näringsidkare och besökare/kunder vara överens om. En stor del av allmänheten skulle föredra att slippa ”närpassera” privata penninginsamlare, när man utför sina ärenden.

Man upplever inte den attraktion, trivsel och trygghet, som ställdes i utsikt, när de besökta miljöerna utformades.

Privat penninginsamling kommer att fortgå under överskådlig tid. Det är därför dags att behandla den som en företeelse, som bör få en lokal reglering utifrån ordningslagen.

Ordningslagen ger en kommun möjlighet att införa ytmässiga begränsningar av vissa aktiviteter. De flesta kommuner har t ex begränsningar mot viss konsumtion på offentlig plats. 

Motsvarande kan en kommun besluta om i fråga om privat penninginsamling. Man kan ange områden där sådan inte får ske.

Eller ännu enklare: man kan föreskriva att privat penninginsamling inte får ske närmare än ett visst antal – t ex 15-20 – meter från entréer till affärer, affärscentra, trafikbytespunkter och andra högfrekventerade platser. 

Med en sådan lokal föreskrift skulle kommunen återställa en del av den attraktivitet, trivsel och trygghet som ursprungligen utlovades. Samtidigt skulle det minska tiggeriet, eftersom utbytet av det skulle bli mindre. 

Statens ”bevakare” av kommunerna, länsstyrelserna, skulle inte upphäva en sådan här lokal ordningsföreskrift.

Men kommunerna verkar inte våga. Man vill ha precisare stöd i ordningslagen. Inrikesministern tänker sig att ta in ordet ”ordningsstörande” som grund för att begränsa möjligheten till privat penninginsamling. 

Jag menar som framgått ovan, att detta inte behövs. Nuvarande ordningslag räcker som stöd. Men om preciseringar nu ändå ska föras in, så bör – förutom ordet ”ordningsstörande” – även ordet ”entréfunktionsstörande” (alternativt ”entréfrämmande”) tas med.

Vilken kommun blir först med att – i väntan på en kriminalisering som kanske aldrig kommer – införa en lokal ordningsföreskrift som reglerar privat penninginsamling?

Eller kanske man ska fråga: vilken kommun  v å g a r  bli först att göra det? För även en kommunal föreskrift av det här enkla slaget innebär risker för dem som vill införa den.

Jag har själv erfarenhet av det.

---

Fotnot: Frågan om tiggeriförbud debatteras i Opinion live den 27 april 22.00 i SVT 1.