Kossor
Foto: TT
Debattinlägg

”Korna orsakar vattenbristen på Gotland”

Miljö ·

”Gotlands mejeriindustri kräver runt 40 gånger mer vatten jämfört med dricksvattenåtgången från dess människor”, skriver Axel Lilliestråle.

Om debattören

Axel Lilliestråle
Skribent och föreläsare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

De senaste veckorna har det rapporterats om att grundvattennivåerna på Gotland är låga.

Om juli och augusti blir kalla och regniga kan Gotlands vattenförsörjning klaras av ganska bra. Om dessa månader däremot blir varma och torra kan en krisartad torka drabba ön.

I nyhetsrapporteringen brukar det talas om vattenbrist. Detta är missvisande. Egentligen råder det inte vattenbrist på Gotland.

Problemet är snarare att merparten av vattnet förbrukas av verksamheter som utgör särintressen, bland annat mejeriindustrin. Region Gotland har gått ut med uppmaningar till privatpersoner att försöka minska vattenkonsumtionen.

Uppmaningarna innefattar bland annat att lägga ned tegelstenar i toalettens vattentank och att byta ut gamla munstycken till duschar. Med dessa uppmaningar missar Region Gotland fullständigt att angripa den värsta boven i dramat, nämligen den animaliska livsmedelsindustrin och inte minst mejeriindustrin.

Åtgärdena som Region Gotland förspråkar kan bokstavligen talat ses som droppar i havet.

Den genomsnittliga svensken använder 160 liter dricksvatten per dag.

Enligt SCB:s mätning från 2015 har Gotland 57 391 bofasta personer. Konsumtionen av dricksvatten för alla gotlänningar uppgår alltså till 160 multiplicerat med 57391. Det blir 9 182 560 liter/dag – om gotlänningarna konsumerar lika mycket som i riksgenomsnittet.

Detta kan låta mycket, men det är en futtig siffra om man jämför med mejeriindustrins konsumtion av vatten.

För att ta reda på hur mycket vatten mejeriindustrin på Gotland kräver måste man veta hur mycket mjölk som produceras på ön. Den typen av statistik saknas för landets olika regioner, men genom att utgå från riksmått kan man få en bra uppfattning om saken.

Enligt Jordbruksverkets statistik från 2015 finns det på Gotland 15 880 mjölkkor – 4,69 procent av alla Sveriges mjölkkor. 2015 producerade Sveriges alla 338 379 mjölkkor cirka 2 933 000 000 liter mjölk. Baserat på detta är det rimligt att anta att Gotlands kor samma år producerade 137 557 700 liter mjölk.

Att producera en enda liter mjölk kräver 1020 liter vatten, om man inkluderar det virtuella vattenavtrycket som bland annat upptas av odling av foder som korna äter.

För Gotlands del innebär det att den mjölk som produceras där kräver 140 397 485 659 liter vatten per år. Dividera detta med årets alla dagar på 365,25 (skottår inkluderat) och siffran landar på 384 144 706 liter/dag.

Detta blir runt 42 gånger mer än privatpersonernas konsumtion av dricksvatten.

Sammanfattningsvis: Gotlands mejeriindustri kräver runt 40 gånger mer vatten jämfört med dricksvattenåtgången från dess människor.

En avsevärd del av de 1020 liter vatten som krävs för att producera en liter mjölk går alltså till odling av kons foder. Och fodret köps ofta in från andra håll i världen, bland annat från USA och Brasilien, och genererar därför inte vattenproblem på just Gotland.

Dock tas vattnet från andra delar av världen och kan orsaka vattenbrist där.

Och då har vi som sagt bara börjat med mejeriindustrin. Hur mycket vatten den övriga animalieindustrin på Gotland kräver är ett uppdrag som jag överlåter ansvariga politiker och tjänstemän räkna ut.

Jag hoppas att denna uträkning ger lite perspektiv.

Animalieindustrin, däribland mejeriindustrin, är den verksamhet som i särklass kräver mest vatten av alla verksamheter.

Om Gotland och andra regioner vill slippa somrar med brunt gräs och ständiga vattenransoneringar så måste man vara konsekvent och, bildligt talat, ta tjuren vid hornen.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.