Var sjätte kvinna i Sverige utsätts för våld, skriver kriminologen Nina Rung. Foto: Hasse Holmberg/TT/Infinity Studio
Debattinlägg

Nina Rung: ”Så kan vi få våldet att upphöra”

”Våld i nära relationer angår oss alla – nu är hög tid att vi visar det”, skriver kriminologen Nina Rung och listar sex stycken förslag på hur vi kan minska våldet.

Om debattören

Nina Rung
Kriminolog och grundare av Huskurage

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Vi vet för mycket för att fortsätta som vi gör. Vi vet att fysiskt våld i en nära relation nästan uteslutande handlar om mäns våld mot kvinnor. Att en man dödar sin tidigare partner var tredje vecka i Sverige. Att mer än var tredje kvinna i världen utsätts för våld och att var sjätte kvinna i Sverige utsätts.

Ofta är också det sexuella våldet en del av våldets alla ansikten. Vi vet också att det dödliga våldet i nära relationer ofta pågått en längre tid, ofta till mångas kännedom, innan det leder till döden.

Vi vet att ojämställdhet, det att ha stereotypa könsuppfattningar, är en riskfaktor för män att använda våld mot kvinnor. Att de pojkar som växer upp i hem med våld också har en överrisk att själva använda våld mot sin partner senare i livet. Och att många unga manliga förövare första gången syns i utredningar som våldsutsatta i hemmet.

Våldet blir en form av socialt arv. Och här har vi kanske vår främsta ledtråd till hur vi förebygger våld.

Av alla de barn som växer upp i Sverige vet vi att vart tionde barn utsätts för våld i hemmet och den absoluta majoriteten av dessa barn är pojkar.

Vi måste bryta den onda kedjan av våldsutsatthet som föder våldsanvändning. Så hur ska vi då få stopp på en folkhälsofråga som i alla tider klassats som en global epidemi? Vi måste börja med att se, höra och uppmärksamma det våld som finns runtomkring oss och konsekvenserna som vi ser dagligen. Där har vi, var och en av oss, en stor möjlighet att göra stor skillnad med en liten insats.

Med fler utbildade polisanställda, med bättre och framförallt snabbare polisåtgärder, kan vi få fler åtalade och dömda för brott. Vi kan se till att våra lagar på bästa sätt skyddar de utsatta och att vi tar kvinnornas berättelser på allvar.

Det ska inte kunna gå att fortsätta att förfölja en kvinna om du har kontaktförbud mot henne – ändå ser vi det idag.

Vi måste helt enkelt hindra männens handlingsutrymme – inte kvinnornas. Vi kan se till att skapa bättre förutsättningar för kriminalvården och frivården att utföra sina behandlingsprogram och att de blir verkningsfulla.

Vi bör också skyndsamt se till att barn som utsätts för våld får ett bättre rättsligt skydd genom rättskedjan. Men ska det få någon effekt på användning av våld, så måste vi gå till källan av problemet. Då hjälper förbättrade polisiära åtgärder föga – eftersom våldet redan skett.

För att få våldet att upphöra behöver vi göra följande:

  1. Satsa resurser i form av kompetenshöjning i skola och förskola. Både lärare och elever behöver få ökad kunskap om våld i nära relation, både konsekvenserna för barn som lever i hem med våld och hur lärare bättre kan se tecken och möta utsatta elever.
     
  2. Stärk förskola och skola i uppdraget att arbete mot stereotypa uppfattningar om kön och könsroller – det leder till mindre våld.
     
  3. Ställ krav på idrottsföreningar om att motverka machokultur, låt det uppdraget genomsyra riktlinjer och villkor för både kommunalt och statligt stöd.
     
  4. Låt kunskapsspridning om våld i nära relation och arbete för jämställdhet bli ett tydligt mål hos både arbetsgivare och fackförbund.
     
  5. Stärk kvinnojourers arbete i varje kommun.
     
  6. Stärk civilsamhället genom att ge grannar verktyg att våga agera när de upplever oro för att grannen utsätts för våld eller att barn far illa. Genom att knacka på (och vid akut fara ringa polisen) kan en göra direkt livsavgörande skillnad i stunden och det sänder en tydlig signal om både vilket trapphus och samhälle vi önskar.

Våld i nära relationer angår oss alla – nu är hög tid att vi visar det!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.